Nyårslycka

Jaha, gott folk. Man har knappt hunnit återhämta sig från julefröjden innan det är dags att fira in det nya året.

Helt kalender- och logikmässigt sett så är det fortfarande lika många dagar mellan jul och nyår som förr, men jag tycker nog att det känns som om de blev färre. Åtminstone tror jag de blir kortare.

En sak som slog mig med häpnad i dag, då jag rusade in och ut i nästan alla stadens butiker, var bristen på intresse för att sälja varor åt oss hårt traditionsbundna skrockfulla gamlingar. Ingenstans ville man sälja det tenn som behövs för att jag ska kunna stöpa mig nyårslyckor.

På många ställen hade man ingen aning om vad jag försökte köpa, på de platser där de förstod vad jag avsåg mig inhandla var tennet slut. Eller hade inte anlänt. Eller så var det i Horbäck man skulle köpa nyårslyckorna, "ta gärna med dig mera så får alla andra med".

Besynnerligt och aningen skrämmande. Håller ännu en god och trevlig tradition på att dö ut?

Men skräp i det.

Ett verkligt gott och lyckosamt nytt år tillönskar jag er alla!

Nya Zeeland

 Resan genom Nya Zeeland har varit en stor upplevelse, även större än jag förväntade mig.  Före avfärden uppskattade jag att resan genom landet skulle ta ungefär två månader med buss, som jag anser vara ett bekvämt och förmånligt transportmedel då man reser ensam.  Orsaken till den förhållandevis långa restiden var att jag reste med den principen, att då det börjar kännas en oro i kroppen fortsätter jag färden.

 Flyget från London till Auckland, via Los Angeles, var lång och tung. Sedan hade jag ännu två inrikesflyg i Nya Zeeland innan jag nådde den sydligaste staden Invercargill. Jag ville nämligen börja min färd från den södra ändan av landet med tanke på att  stigande temperaturer skulle var önskvärt under färdens gång.

 Att åka buss var litet annorlunda än vad vi vant oss vid hemma. Resan innehöll bl. a. kaffe- och lunchraster längs vägen. Chauffören guidade medan han körde, så man fick veta allt som var värt att veta längs vägen, och ganska mycket utöver det i form av olika ”fiskehistorier”, vilket i och för sig var väldigt underhållande. Bussen kunde stanna för fotografering av vackra vyer och mycket annat, som gjorde resandet trevligt.

 Från den södra ön är det de öppna och hjälpsamma människorna som gjorde det starkaste intrycket. Också naturen med sin skönhet och mångsidighet var en  otrolig och unik upplevelse.

 Förödelsen efter jordbävningen 2011 i Christchurch var ju en väldigt sorglig historia, men att återbyggandet  redan var i gång på flera ställen vittnar om optimism och framtidstro.

 Västra och norra kusten, med naturvärden i spetsen, och av städerna Christchurch och Queenstown, är de ställen som gjorde största intrycket på mig.

 Norra ön skiljer sig från den södra i många avseenden. Här finns mera industri, och även handeln har koncentrerat sig hit. Två tredjedelar av landets befolkning är bosatt på den norra ön, vilket lett till att infrastrukturen, som t. ex. vägnätet, är utbyggd i en större utsträckning. Också människorna här är mera urbaniserade och livet är mera hektiskt. De naturvärden som tilltalade mig mest på den norra ön fann jag vid halvön Coromandel och uppe i norr, vid den del som kallas Bay of Islands. Av städerna bör nämnas den otroligt vackra och moderna Wellington samt den inte så vackra men stora Auckland.

 Jag besökte under resan 15 olika städer och byar och alla hade de sin tjusning. I regel var också omgivningen bra skött och städad. Nämnas kan att det i många städer sopades gatorna varje morgon och soplådor fanns på 20 meters mellanrum i centrum, aningen glesare i övrigt.  De tömdes också så ofta att en översvämmande soplåda var en sällsynthet.

 Inkvarteringen skötte jag på ”backpacker” ställen, vilka närmast kan liknas vid våra pensionat. De är rätt så förmånliga och i dem träffar man människor i en mindre formell omgivning. Väldigt ofta blir det också utbytt reserfarenheter, då de flesta av gästerna är folk som reser på egen hand.

 Här är resan i ett nötskal. Det finns massor av saker man sett och upplevat, som inte går att beskriva i ord. De måste bara upplevas.

God Jul och ett gott nytt år!

Jani

Här är vi än!

Jaha, hörni, jorden gick inte under den här gången heller. Det är nästan så jag känner mig besviken. Men någon dag kommer väl undergångsprofeterna att ha rätt, synd bara att ingen av dem kommer att kunna säga "Vad var det jag sade!" dagen efter.

Två dagar kvar till jul, alla vi hedningar ser med stora förväntningar fram emot blotet, då det ska vridas in mat och dryck av alla de slag. Till glädje och gamman för det begynnande magsåret.

Ska bli en skön omväxling till snöskottandet, att kunna säga att man är trött av att ha ätit för mycket.

Morgondagens inlägg kommer att bestå av ett trevligt resebrev från Nya Zeeland, skrivet av den tjänstelediga byggnadsinspektören Jan-Peter Sundberg.

Det ska bli intressant!

Mycket!

Vintersolstånd

Nu har vi då, enligt astronomer och andra soldyrkare, gått över den kritiska punkten. Hädanefter, för ett halvt år framåt, går vi mot ljusare tider.

Vilket kan kännas bra att veta, då vi har de två svåraste månaderna, köldmässigt sett, på året framför oss. Säger vetenskapen.

Alla ekonomiska budgeter, för såväl husbolag, företagare som staden, har med stor sannolikhet gått käpprätt åt helvetet med den mängd snö vi fått så här i slutet på året, men strunt i det. Det är nästa år vi funderar på sådant.

Budgetmässigt.

Men jag vill i alla fall passa på att tacka Hangö stad för att den skött det område jag bor i så pass ypperligt de gjort, trots de inbesparingar och eländiga arbetsförhållanden de blir tvungna att stå ut med.

Dessutom vill jag tacka de som i realiteten sköter det arbete Hangö stad bestämmer att de ska göra; Tack!

Kom ihåg, det är bara sex månader tills det blir mörkare igen.

Javisst, ja. För att påminna oss alla om faran med julfester, skickade regionförvaltningsverket ut följande publikation:

Nya aktiva åtgärder behövs för att bekämpa sexuellt överförbara sjukdomar 

Vintersport

Texten är hämtad ur tidningen "Hangö", den 20 december 1892, bilden är en detaljbild ur en teckning gjord av Gunnar Berndtsson 1895:

- En skridskoklubb har man för afsikt att under innevarande vintersäsong bilda härstädes. För att utröna huru stor anslutning en dylik klubb kunde påräkna bland stadsboarna hade under den förflutna veckan en anteckningslista cirkulerat och hade å densamma tecknat sig cirka 37 á 40 personer.

 För att närmare orda om den blifvande klubbens angelägenheter hade tecknarne sammankallats senaste söndag till ett möte å fröken Fribergs kafé. Mötet som var besökt af cirka 20 personer, utsåg till ordförande magister Ferd. von Wright.

 Sedan samtliga närvarande uttalat önskvärdheten af att en skridskoklubb härstädes skulle bildas, bestämdes medlemsafgiften för fullvuxna personer till 5 mk, skolungdom och barn under 15 år skulle erlägga ända till 3 mk (event. 2 mk 50 p enligt bestyrelsens närmare bestämmande), i den händelse flera medlemmar ur samma familj teckna sig, beviljas rabatt.

 Åt bestyrelsen lämnades i uppdrag att utse lämplig plats för banans placerande äfvensom att hos vederbörande myndighet utvärka tillstånd för banans anläggande. Definitivt beslut om banans placerande skulle sedan med ledning af bestyrelsens utredning fattas vid ett senare allmänt sammanträde.

 Bestyrelsen skulle ombesörja lämpliga och billiga klubbmärken samt omedelbart, sedan klubben numera konstituerats, sätta i gång en bindande medlemsteckning. Vidare lämnades i uppdrag åt bestyrelsen att bestämma beloppet af den afgift per gång, som skall uppbäras af personer, som tillfälligt besöka banan men icke tillhöra klubben.

 Till bestyrelsemedlemmar valdes fruarna A. Borgström och H. von Wright, fröknarna E. Appelgren och A. Böcker samt hrr O. Granholm, Breitholtz, G. Friberg och P. Stünkel.

Glöm inte de små

Julen närmar sig och alla människor blir så trevliga och vänliga bu då värsta stressen börjar vara över. Men vi ska i all vår vänlighet inte glömma de små djuren där ute i naturen. Med vinterkyla och snö kan de ha svårt att hitta mat på egen hand.

Och inte har de några tjocksockor, tänk hur de ska frysa där ute.

Bilderna på talgoxar och blåmesar är tagna av Benccu:

Försiktigt

Det jag hade tänkt skriva i dag snuddar farligt nära möjligheten till åtal för landsförräderi och skulle garanterat på alla sätt fylla kraven på att kunna spärra in mig för uppmaning till samhällsfientlig verksamhet. Hur goda jag än anser mina avsikter vara.

Så jag låter med tanke på familj och bekanta den revolutionsuppmanande texten utgå.

I stället bidrar jag till veckoslutets allmänna glädjeyttringar med följande trevliga och inspirerande meddelande:

Samarbete

Mera "förbättringar" på gång.

Vårt lands styrande verkar i går på luciadagen ha tagit spetsad glögg i stället för en extra pepparkaka. Åtminstone tyder jag det så, för det meddelande som gick ut på YLE i går kväll måste ha varit ett verk av berusade människor. Alternativt elaka despoter med diktatoriska fasoner. Och det vill vi väl inte tro på.

Att kommuner med ett invånarantal på mindre än 20.000 invånare nu ska tvingas samarbeta i alla frågor gällande bashälsovård och sociala tjänster är rena rama tvångsmetoder för att få kommuner att slå sig samman.

Och så vill man naturligtvis stänga alla de överflödiga hälsovårdsstationer och socialkontor vi har runt om i landet. Om ingen kan besöka dessa betyder det helt naturligt att ingen är sjuk eller i behov av socialhjälp. Statistiskt sett.

I praktiken kommer även den här förbättringen att betyda längre resor för åldringar, sjuka och andra redan ekonomiskt hårt pressade medlemmar av vårt samhälle. Vilket, om man nu räknar hastigt, troligtvis i längden betyder tilläggskostnader även för samhället i form av reseersättningar - på kort sikt - och värre sociala problem på lång sikt.

Det är så man man blir rent förbannad. Vem fan har röstat hit det här packet utomjordingar?

12.12.12.12.12.12

Den 12 december 2012. Helst då klockan visar 12 över 12, eller för att göra det riktigt roligt ska man dessutom ta med sekundvisaren i räkningen.

Folk trängs på magistrater och i kyrkor för att få en bröllopsdag gubben inte glömmer, kvinnor gör sitt yttersta för att klämma ur sig sina småttingar så inte framtida födelsedagar ska glömmas. Runt om i världen går en tidvåg av kaos i samma takt tidszonerna ändrar.

Förespråkare för jordens undergång sliter sitt hår, sekterister runt om i världen höjer en sista skål. Datornördar gör sitt yttersta för att hitta botemedel mot de mördande datorvirus som ska slå till medan hackare och programmerare förnöjt gnuggar sina händer.

Uppe i sin himmel sitter världarnas skapare och skakar i förundran och förtvivlan på huvudet över mänsklighetens dårskap. Hur kunde det gå så fel? Det var ju bara meningen att tillverka en bra äggklocka.

En trygg grund att stå på

Grundtrygghetsnämnden gav i höstas social- och familjeservicecentret i uppgift att utreda situationen i Lappvik efter uppsägningarna på FN Steel i somras. Nu har man samlat in material från olika sektorer inom stadens förvaltning och resultatet redovisas för ovan nämda nämnd i en rapport i torsdag.

Det är väl inte ett förvånande resultat man kommit till, då man säger att det ännu inte på något sätt märks utåt.

Barnen fortsätter gå i dagvård, inom mödra- och barnrådgivningen har man inte märkt av något och den mentala rådgivningen har inga ny klienter. Tack och lov.

I en undersökning som påbörjats en månad efter uppsägningarna vore det väl egentligen konstigt om något av det där ökat, verkningarna syns nog först senare. I synnerhet om uppsägningarna förorsakar långtidsarbetslöshet.

Stadens personal inom såväl bildningssektorn som inom social- och hälsovården gör sitt yttersta för att känna igen tecken på illamående hos barn och familjer och stöder och hjälper familjerna vid behov, säger man, och det är väl bra.

Nog för att de borde göra det även alla andra dagar, inte bara då det skett en sådan här ekonomisk katastrof.

Personalen är även öppen för att utveckla nya arbetsmetoder, säger man också, vilket jag alltid tycker låter skrämmande.

Förhoppningsvis har det ingenting att göra med lindringen av språkkraven för vårdpersonalen, som föreslås i en annan punkt på dagordningen.

Skoltrött

Hur sjutton det gått till vet jag inte, men jag när en stark misstanke att jag drabbats av Trypanosomiasis.

Jag sover halva dygnet, halvsover det andra. Fy sjutton, vad obehagligt. Det är ungefär som då jag studerade i yrkesskolan för hundra år sedan. Där hade jag samma symptom.

Under veckoslutet kom FNB med uppgifter som bekräftade det vi alla vetat i många år; Hangö gymnasium är det bästa gymnasiet i landet. Det har redan många undersökningar visat. Gång efter gång.

Av de andra gymnasierna i regionen kommer Karis-Billnäs gymnasium på plats nummer 61 och Ekenäs gymnasium först på placering 94.

Det börjar vara förståeligt att man vill slå samman Hangö gymnsium med Ekenäs. På det sättet stiger den genomsnittliga intelligensnivån hos de studerande i vår grannstad på ett så pass markant sätt att det märks i dylika undersökningar. Kanske Ekenäs gymnasium rent av, med hjälp av en sådan åtgärd, i framtiden kan häva sig mot Karisborna.

Skämt åsido, sådana här undersökningar ska nog tas med en rejäl nypa salt, resultaten är alltid fast i hur man mäter och räknar.

Men visst är det, än en gång, trevligt att se att hangöskolorna klarar sig bra på nationell nivå!

Kulturprat

För första gången på många år tittade jag på sändningen från slottsbalen. Eller åtminstone den del då gästerna kom in och skakade hand med vårt presidentpar.

Aningen skrämmande hur en del spökat ut sig, men smaken är väl som baken. Uppåt vilken anatomiska del många av damernas dräkter var, så som det ska vara enligt utsago från de i mitt sällskap som sett festen tidigare. Trevligt, men besynnerligt, ungefär som den alltid lika excentriska Veltto Virtanen.

På det lokala planet har jag ingen aning om hur folk festade i år, måhända hade man på efterfesterna lika roligt som de stora stjärnorna.

Peter "Stena" Stenström hade åtminstone orsak att fira, årets kulturpristagare som han är. Stenström får priset för att han arbetat för rockkulturen i Hangö i många år och för att han gjort det möjligt för lokala band att spela sin musik inför publik, läser jag på YLE. Och det får väl stå som en motivering, då ärendet av någon anledning varit sekretessbelagt i kulturnämnden.

Gratulerar!

Bilden är för övrigt tagen vid skivreleasen av "Hangon Pubikansas" skiva. Bara ett av de många projekt Stena varit, och är, inblandad i.

Finland 95 år

Jag gratulerar oss.

.

.

För hundra år sedan stred vi, som en enad nation, mot oligarker, landägare och adel. För självstyre, rättvisa och demokrati.

Och rättvisan vann.

Nu tackar vi och tar emot.

Små steg framåt

Sakta men säkert rör vi på oss, här i Hangö. Åtminstone om man ska tro tidningen Västra Nyland. Planerna för Östra hamnen tar ett steg framåt, berättar man på första sidan. Det handlar naturligtvis  om det nu undertecknade kontrakt som staden gjort med Östersjö Port och förbättringen av servicen i hamnen.

Ett litet steg framåt tar vi också, enligt samma tidning, mot målet att minimera kolutsläppen. Staden har utarbetat en strategi i vilken det räknas upp olika förslag till hur stadens verksamhet kan bli mera miljövänlig. Projektet kallas "Hinku". Få se hur stor hinku sektionerna har på genomförandet då kostnaderna kryper fram.

Ett steg i rätt riktning tar vi enligt riksdagsledamot Matti Saarinen - även det här läser jag på VN - vad gäller elektrifieringen av Hangöbanan. Inte för att jag tror så mycket på det projektet heller, men det är fint att det finns hoppfulla människor här i världen.

På Hangötidningen är det slutstegat. Där informerar stadens idrottsbyrå om att samtliga skidspår fr.o.m. i dag är öppna. Det var väl fint, att någon kan glädja sig åt snön.

VR meddelar att de som känner för att stega iväg till rälsbussen ender veckoslutet ska se sig för var och vad de kliver på, rälsbussen är nämligen på vissa turer ersatta med landsvägsbuss.

Och javisst, ja. Arbetsförmedlingen meddelar att den i och med förbättringar i servicen tar steget ut och kliver iväg med sin byrå till Karis.

Stegvisa förbättringar på gång, således.

Bibliotekspolisen

Biblioteket föreslår en höjning av påminnelseavgiften för låntagare som glömt lämna tillbaka de lånade böckerna från två till tre euro per påminnelse.

Höjningen av påminnelseavgiften har till syfte att inverka positivt på biblioteksuppträdandet av dem som fyllt 15 år samt av de vuxna, tror man.

Usch! Jag tar åt mig, jag vet att det är mig man menar. Redan nu kastar jag panikartade blickar på de välordnade högarna på och omkring mitt skrivbord. Inte har jag väl glömt någon bok?

Jag har numera väldigt svårt att över huvudtaget våga låna någonting från biblioteket, då jag har ännu svårare att lämna tillbaka det jag lånat. I tid.

Så går jag omkring och är rädd för ett hårt bultande på dörren mitt i natten.

Det är då som bibliotekspolisen slår till, nämligen. Och det är en elak djävel.

För det har jag läst. I en bok lånad från biblioteket.

Utvidgningen av Östra hamnen

Angående den pågående och framtida utvidgningen av Östra hamnen har jag nåtts av en del besynnerliga rykten. Här vill jag poängtera att följande till viss del består av obekräftade uppgifter. Det är så kallat skvaller.

För att projektet ska kunna gå vidare, den del som berör muddringsarbeten och utvidgning av Östersjö Port, behöver man underteckna ett nytt hyresavtal med ifrågavarande företagare. Det har man ännu inte gjort, så arbetet - och pråmarna - står.

Företagarna på Smultrongrund ska i fortsättningen betala en hyra på 22.000 euro för det område de nu redan har, samt ungefär 8.200 i året för den del får till med utvidgningen. Efter de första i Hangö tydligen för vissa företagare obligatoriska hyresfria första fem åren, naturligtvis. Ganska billigt skulle jag påstå. Inte heller är det så dåligt med ett kontrakt som löper till år 2050.

Därtill ska det tillkomma ett ännu ospecifierat "kapitalarrende", som är avsett att fungera som någon sorts tillbakabetalning av ett lån på 600.000 som staden ska ge dessa företagare för att de över huvudtaget ska kunna delta i utbyggnaden av sitt framtida företag.

Nu vet jag ju inte riktigt hur det påstådda här ovanför stämmer, men huvuddragen lär nog vara riktiga. Det får mig att undra över varför en stad som Hangö ska göra stora inbesparingar inom alla sektorer och ta mera eget lån samtidigt som man kan "låna" ut 600.000 euro till ett ännu ospecifierat företag.

Och hur kommer det sig att jag inte läst något om det här i föredragningslistorna? Det överstiger med bred marginal gränsen för vad som kan passera som ett tjänstemannabeslut.

"Utvidgningen av Östra hamnen främjar både näringslivet, båtlivet och boendet i Hangö. Planerna skadar inte naturen och det finns inga värdefulla naturobjekt i området", har staden konstaterat. Man må nu tycka vad man vill om det påståendet, men en sak är säker; Om de ovanstående uppgifterna stämmer, så går det riktigt bra i riktlinje med den mygelmentalitet vi sedan tidigare har i staden.

Pråmar på bild

Pråm- och mudderverksregatta i Östra hamnen, ger Styrbjörn Lindberg som rubrik till följande sin bild:

Det är inte alla dagar man får se så många så stora flytetyg i Östra hamnen. Inte i alla fall den här tiden på året.

Pråmarna har förmodningsvis någonting med utvidgningen av hamnen att göra. Kanske någon av ni kloka där ute vet bättre besked?

Adventskalendrar

Då var det första advent. I stugorna brinner det första adventsljuset, mor dricker en kopp morgonkaffe och bläddrar förstrött i en veckotidning, utomhus svär pappa över snön och barnen slåss i sitt rum över vem som stulit vems chokladbit ur dagens lucka. Utom minstingen som åt upp alla sina i går och inte får delta i dagens lekar.

Gemytligt och traditionsrikt, så om det ska vara.

Varje år, de senaste åren, har min elektroniska postlåda fyllts med olika sorters adventskalendrar - i reklamsyfte naturligtvis - men i år har de lyst med sin totala frånvaro. Inte heller har det bankats på min ytterdörr av smått förlägna och ordentligt blyga småttingar som försöker sälja mig en kalender till förmån för scouter, idrottsföreningar eller andra hemlösa barn.

Det är inte utan att jag känner mig besviken.

Bergatans julkalender fungerar däremot. Varje dag finns det i något av butikernas fönster på Berggatan en liten pryl med dagens datum på. Det är bara att plita ner vad dagens pryl är för någonting på en liten lapp, som tillhandahålles av en affär nära dig, så kan du vinna finfina priser. Och detta helt gratis!

I fjol vet jag att det här var poppis bland befolkningen, i år ska jag i brist på andra adventskalendrar delta med liv och lust. För alla vi barnsligt sinnade behöver en adventskalender för att inte bli traumatiserade. Det borde rent av skrivas in bland de mänskliga rättigheterna och tas upp i landets socialprogram.

Bengt Wikström i oväder

Det värsta snöoväder jag någonsin varit med om i november har vi råkat ut för. Namnet "Antti", som stormen av någon anledning döpts till, ställer till med oreda.

Det lär vara låååånga köer av bilar på väg ner till hamnen, har jag hört från många håll, men jag vägrar gå ut flere gånger i dag.

Den däremot alltid lika allerta Benccu Wikström trotsade vädrets makter och tog sig ut i snöyran, resultatet kan ses i några fina bilder här nedan.

Vinterbadare

En av de saker jag aldrig skulle ta mig för att göra frivilligt är att hoppa i sjön i ett sådant väder vi nu har "njutit" av de senaste dygnen. Många är de som gör så, hoppar i sjön, och dessutom med allvarlig min påstår att de njuter av det. Sådär på riktigt, liksom.

En av dem, herr Lindberg, skickade mig ett antal bilder tagna tidigare i dag, varav jag lägger ut två. Den första ser bara hemsk och avskräckande livsfarlig ut, den andra är riktigt fin, om man inte visste vad som är på gång.

Men varför bylta på sig som en norpolsforskare för att sedan klä av sig och hoppa naken i sjön? Människohjärnans vindlingar är förunderliga, eller hur det nu gick.

Snö

Sådärja. Då är alla snöromantiker tillfredsställda på ett för tillfället förhoppningsvis tillfredsställande sätt. Får man hoppas. Om inte, så utlovas det mera av den vita varan längs med dagen, natten, morgondagen och de närmaste dagarna likaså.

De som tycker om blåst behöver inte heller känna sig blåsta, det utlovas nämligen mycket kraftiga vindar de närmaste dagarna. Tidvis, i snö- och vindbyarna, rentav av stormstyrka ska vi få.

Om man råkar syssla med en billighetsdokumentär gällande de arktiska förhållanden som råder i den höga nord, eller vill ha matchande bilder till ett föredrag rörande de förhållanden forskningsresanden likt Nordenskjöld och andra polarforskare i gamla tider var utsatta för, ska man nu passa på att gå ut och ta bilder.

Min digibildtagare börjar skaka av skräck då den tänker på ett så grymt öde, den tål ingenting under 0 grader. Aningen som jag, men den beklagar sig mera stillsamt och dör oförmärkt utan desto större klagan.

Om nu jorden inte går under om tre veckor, så som det än en gång är utlovat, ja då ser det ut att bli en strapats- och snörik vinter.

Igen.



Official2012Countdown.com

Bloggeriproblem

Under den senaste veckan, kanske aningen mera, har jag igen haft problem med bloggen. Sidan är trög att ladda upp, en del av er ser inte hela sidan, några inte alls. Spam-kommentarerna duggar tätt, fältet senaste kommentarer slutade fungera helt och allt känns som om det skulle gå åt helvetet.

Några av er kanske hann upptäcka att jag hittade en ny kod att använda för "senaste kommentarer", den biten såg under några dagar helt annorlunda ut än tidigare. Problemet med den koden, bortsett från att den kommunicerade på en mystisk svengelska, var att spam-filtret i den var totalt värdelöst.

Nu kör jag helt utan en sådan, vilket kommer att göra många av er besvikna, tills jag någonstans ifrån hittar en fungerande gadget för detta ändamål.

Jag beklagar, men förhoppningsvis slipper vi under tiden se alltför många besynnerliga reklam skrivna med kyrilliska bokstäver.

Drunkningsolycka

Sedär! En sådan här artikel piggar alltid upp stunderna innan man är på väg ut på sjön. Lotsen Erik Reinhold Henriksson, en av mina förfäder, tog sig en sista simtur. Texten är hämtad ur tidningen Hangö från den 26 november 1891:

 En svår belägenhet. Såsom vi redan i vår senaste nummer meddelade omkom i fredags kronolotsen E. R. Henriksson genom drunkning. Tillgången var härvid följande:

 Den drunknade hade med biträde af lotslärlingen O. F. Blomgren under natten mot den 20 d:s inlotsat skonerten Delfin, kapten Holmén, hvarefter han följande dag tillföljd af rådande sydlig storm uppehållit sig å fartyget till kl. 2 e. m., då vinden något bedarrade. Med sitt biträde begaf han sig nu på återfärd till lotsstationen. Sedan de lyckligt och väl kommit ut förbi Nyhamn väster om Örskär, där vattendjupet är omkring två á tre famnar, råkade en svår störtsjö bryta öfver lotsbåten, som låg bidevind, med den påföljd, att denna ögonblickligen kantrade, hvarvid de två i båten befintliga personerna blefvo kastade långt i lä om densamma. Genom simning uppnådde hvardera den kantrade båten, på hvars botten och köl de i två timmars tid lyckades hålla sig fast, medan de oupphörligt öfverspolades af väldiga vågor. Under tiden hade båten småningom drifvit till närheten af Mosskär. Den äldre af männen, lotsen E. R. Henriksson, kunde emellertid icke längre, utmattad som han var, hålla stånd mot den våldsamma sjön, utan bortspolades från båten och omkom i vågorna. Lotslärlingen Blomgren däremot förmådde fortfarande hålla sig kvar och drev så med båten vidare mot den s. k. ”Mosskärs ören”. Här blef han af en väldig våg uppkastad på stranden, därifrån hans nödrop hördes af besättningen å skonerten Delfin, som genast utsatte båt och afhämtade honom till fartyget, där han efter tjänlig behandling småningom kom sig.

 Den drunknade lotsen Henriksson, hvars lik påföljande morgon blef funnet vid stranden af Mosskär, inprässadt af vågorna mellan stenarna därstädes, var född å Båklandet 1830. I lotstjänst hade han varit sedan 1864. H. efterlämnar enka ochtre söner.

Dagen efter

Det är det ju förstås. Såsom alla dagar. Min uppmaning om flere bilder på fyrverkeriet i går besvarades av den gode Benccu.

Inget fel på bilderna, trots att jag nu använder dem i utfyllnadssyfte då jag inte kommer på någonting att skriva om. Håll till godo, som den gode Bengt själv i bland uttrycker saken:

På tal om insända bilder, se där - nu skriver den fan i alla fulla fall - var det en person som häromdagen frågade om man får skicka in vad som helst till Hangö Skvaller. Naturligtvis, är det naturliga svaret, men det är sedan helt upp till mitt humör vad jag publicerar. Det enda som är viktigt, för att undvika obehagliga känslosvallningar, är att man meddelar om man vill eller inte vill bli publicerad under eget namn.

Om någon missat adressen, som finns där uppe till vänster under en ful papegoja, är den hangoskvaller@gmail.com. Vill man däremot skicka kontanter går det bra att lägga dem i ett vitt kuvert i min postlåda.

Julgatans öppning 2012

Då var julgatan öppnad, belysningen tänd. Kare Johansson hälsade publikum på hela fyra språk, vilket han nogsamt påpekade, varefter han kortfattat - tack och lov - berättade om hur bra vi har det i Hangö. Stadens mångsidiga föreningsutbud skröt han också med, vilket var bra. Det görs det inte tillräckligt. På finska i sin helhet, visserligen med en och annan insprängd till svenska översatt mening, men det passade mig bra. För fy sjutton vad det drog kallt.

Granen var väl inte samma vi hade i fjol men nog såg den bra lika ut, belysningen är väl samma kantänka.

Julgubben kom på samma traktor som i fjol, så inte heller i Korvatunturi har man råd att uppdatera maskinparken. Men skämt åsido tror jag traktorn är lika gammal som julgubben, eller i detta fall rent av äldre, så det är nog säkert lika speciellt för småknattarna att se en sådan som att se en skabbig ren med släde.

Vill man se en bild på den, traktorn, kan man gå till fjolårets inlägg. Nu var det så smockat med både små och stora snälla barn, så jag kom inte ens i närheten av varken traktorn eller den skäggiga gubben.

Hopetossorna från Hejdi såg jag inte heller, men det var nu inte så viktigt. Jag minns ännu med förskräckelse senaste sommars Zumbamaraton på estraden i Casinoparken.

En sak som, än en gång, får mig att fundera över människosläktets konstigheter är folk som är tvungna att släpa hunden med sig på sådana här evenemang. Fullt med barnvagnar, kringspringande småglin och en allmän villervalla; Ja då måste man ta hunden med sig. Är inte det aningen onödigt?

Ja, ja. Nu är det bara att vänta på fyrverkerispektaklet... Få se om det lyckas värma mitt kalla hjärta.

* * * *

Ja, det gjorde det. Tack till Berggatans företagare för det spektaklet! Måhända någon lyckats ta bättre bilder än darriga jag gjorde?

Julens ankomst

I morgon kommer julen. Åtminstone julgubben. Det är igen dags för julgatans öppning, varje år blir jag lika förvånad över hur tidigt den kommer, den julen.

Julgatans öppning inleds klockan 16 med ett grandiost påslag av elen till julbelysningen, varefter Kare Johansson ska hålla ett öppningstal - förhoppningsvis på både svenska och finska. Därefter kommer gubben jul, troligtvis inte heller i år med släde.

Gröten bjuds det igen på vid Andelsbanken, vilket utdelande redan börjar anta proportioner av en trevlig tradition, glögg bjuds det på av bostadsförmedlingen på Berggatan.

Sedan dansas det Zumba, åtminstone gör flickorna från föreningen Hejdi det, resten av oss kan ta en svängom kring granen. Så håller vi på, samtidigt som vi springer in och ut i affärerna för att nappa åt oss godis och julkalendrar, fram till klockan 18 då fyrverkeriet ska gå av stapeln.

I är är det Smörmagasinets Anders som står för de smällarna, vilket förhoppningsvis betyder att de verkligen blir av. Att det inte blir så som i fjol, då fyrverkerigubben glömde bort det hela.

Efter all den här glädjen kan vi tryggt återgå till vardagen ännu för en månad framåt.

Vi motionerar

Det där med att lämna in en motion i sista minuten är inte alltid så lätt. På senaste stadsfullmäktigemöte hade man att ta ställning till en som definitivt verkade vara skriven i samma ögonblick den lämnades in.

På mötet inlämnades nämligen Johanna Sirén-Kaplas 14.11.2012 daterad och undertecknad - intressant både innehålls- och utseendemässigt - motion om bl.a. iståndsättande av Granitmagasinet till ett hotell.

Bland annat, ja. På samma papperslapp delade hon ut arbetsplatser, talkoarbete och begärde gratis bespisning av staden. Och så hade hon en avbruten mening om hur alla inte har reflex på sina kläder.  Däremot ångrade hon sig då hon kom in på användningen av återvinningsmaterial från en kommande rondell (?!?).

En ganska lustig motion, egentligen, men jag tror nog inte att det var hennes mening att vara rolig.

Man får verkligen hoppas stadsstyrelsen tar den mera på allvar än jag ser ut att göra. Det är trots allt ett allvarligt menat förslag, hoppas jag, och sådana bör behandlas med all respekt i vårt demokratiska samhälle.

Stadsfullmäktige hade tydligen inte klarat av att läsa den, för i protokollet står det att hon föreslår försäljning av Granitfastigheten. Då hon i sin första mening uttryckligen säger precis tvärtom.

Så får man inte göra!

Metrobygge till Hangö?

För att använda samma vansinniga rubriksättningsmetod som de tyvärr ofta gör sig skyldiga till på Yle Västnyland...

Redan en längre tid har jag undrat vad de sysslar med vid järnvägen, främst på kvällar och söndagar har det verkat som, men måhända Styrbjörn Lindberg har förklaringen:

"Redan en längre tid har Järnvägarna förnyat syllar och skenor, grävt och jobbat kring stationen (som numera ju inte är station?). Perrongerna var det visst lovat att höjas, men hur det blir med den saken kan man bara gissa sig till. Kanske spåren sänks i stället. Eller får vi Metro? 

Det gäller att se upp och vara extra försiktig när man går över andra övergången på grund av sikthinder. Dessutom kör där ofta mopeder trots skyltning om förbud mot motorfordon."

Jag kunde inte sagt det bättre, det täcker allt. Förutom då kanske hamnens förstoring. Inte heller bilden han skickade med är det något fel på:

Gästbåtsdygn

Den gångna sommarens redovisningar över gästbåtsdygn i Östra hamnen och Hangöby har inlämnats. Från Östra hamnen meddelar Oy Ruber Ab att det senaste sommar registrerats 6 235 gästbåtar, vilket är 660 färre än året innan.

Från Hangöby berättar Ekströms Fiskebod, som där ansvarar för samma sak, att de räknat till 428 gästbåtar, vilket är 152 stycken färre än året innan.

Att vi har över 800 färre besökande gästbåtar än i fjol är ju inte bra, kan rentav tyckas oroande. Då man därtill lägger att uthyrningen av kvällstorgets sommarplatser minskat från 434 till 358 så ser man att sommaren varit kall och regning. Åtminstone kan det vara en orsak, liksom den ökade försiktigheten vad gäller användandet av hårt förtjänade slantar.

Inte för att jag tror att det är enbart vädret och ekonomin som inverkat på minskningen, åtminstone inte vad gäller Östra hamnen. Nog har det storstilade arbetandet på Fabriksudden, Drottningberg och vägarna däremellan säkert gjort sitt för att få semesterfirarna att segla förbi.

Men förhoppningsvis blir det bättre, även dessa besökare lämnar efter sig välbehövliga smulor.

Med sorg i hjärtat

Det är med sorg i hjärtat jag läser det senaste inslaget gällande kommunfusioner på YLE västnyland. Att staten försökt tvinga oss till sammanslagningar har sedan länge stått klart, men att det så här snart efter valet skulle börja gå sådana här tongångar även bland de hårdaste motståndarna är ledsamt.

Men påtvingat.

Nu säger lagen visserligen ännu inte någonting om tvångsfusioner, tvärtom försöker landets ledande politiker sitt bästa för att döpa om fanskapet till något annat. Maarit Feldt-Ranta kallar det "diskussionsplikt".

Kanske det borde införas en "lyssnarplikt" för våra ledande politiker?

Innan valet var snart sagt alla av de uppställda kandidaterna klart negativa till en sammanslagning med Raseborg och det tror jag nog de är ännu i dag, om någon frågar dem på rätt sätt. Att se sanningen i vitögat och att ta skeden i vacker hand är säkerligen nog så bra klyschor, men inte är det varken rätt eller riktigt att tvingas till sådant.

Majoriteten av kommuninvånarna har med all tydlighet och önskvärd klarhet röstat för ett självständigt Hangö, liksom man även gjort i kommuner på andra håll i landet. Och det så sent som för några veckor sedan.

Nu gäller det för de folkvalda att kämpa för det de lovat i sina valkampanjer. Även om det blir till ett bitter slut.

För annars går nog den sista luften ur det lilla förtroende för politiker som finns kvar.

Vykort från Hangö

Det är alltid intressant att se på gamla vykort, i synnerhet tycker jag om de med lokal anknytning. Ofta ser man bilder på vattentornet och kyrkan.

Här ett förslag till ett nytt sådant, symboliserande mötet av det gamla med det nya. En ack så vanlig vy i vårt dagliga liv, numera.

"Än grävs det här, än grävs det där" hade jag tänkt som namn på bilden.

Arsenik

Ingen kan väl ha undgått att höra om de problem som man under den senaste veckan, igen, haft vid gruvan i Talvivaara. Där har man haft problem med nickel i vattnet.

Här i Hangö har Visko problem med Arsenik i vattnet. Eller egentligen är det inte arseniken man säger sig ha problem med, snarare är det de torra somrarna som gör att man behöver en ny brunn.

Inte för att det angår mig om man använder arsenik vid sin korvskinnstillverkning, men hur sjutton de hittat så torra somrar under de senaste åren att vattnet tar slut vore jag intresserad av att få veta.

Eller är det så att ett måttligt intag av arsenik leder till så pass trevliga hallucinationer?

Hur som helst så anser vår lokala miljöchef tydligen så, för tidigare har Visko fått använda 1700 kubikmeter vatten - med en brunn - medan man nu om man får en ny inte längre skulle få använda mer än 300 kubikmeter.

På något sett tycker jag det hela verkar konstigt. Borde inte miljöchefen vara mer orolig över arseniken i vattnet, och varifrån den härstammar, än den mängd vatten som används?

Apatiskt

Vet inte om det är en begynnande ålderdom, en tilltagande krankhet eller en allmän olustkänsla som är orsaken till de apatiska känslor jag i dag pinas av.

Efter att ha varit utan ett på ett tillfredsställande sätt fungerande internet under veckoslutet kan man tycka att det är med glädje och iver jag studerar alla de föredragningslistor inför veckans möten som finns till påseende. Men icke.

Allt ser bara gammalt och färdigtuggat ut.

Det enda glädjande jag hittar är det faktum, numera, att det enligt den säkerhetsmanual och de handlingskort som utbildningsstyrelsen så vackert stått till tjänst med för stadens skolor kan konstateras att lärarna har rätt att ringa till nödnumret 112 om någon hotar dem till livet.

Det var väl fint, att lärarna får samma rättigheter som resten av befolkningen. Nu gäller det bara för de anställda att ha en dylik luntlapp till hands vid en krissituation, så man vet hur man korrekt tar sig ur en sådan utan att ställa till det för sig.

Nyhetsflöde

Ylleradion, som Thomas Ek så prosaiskt kallar sin arbetsplats, är ofta utsatt för sjabbel. Ofta så ofta att man för det mesta inte reagerar desto mera, i synnerhet då det gäller Vega Västnyland.

Att man sjabblar med fel uppgifter om inhiberade, eller icke inhiberade, tillställningar är en sak. Sådant är mänskligt, då man lever med tron att lokalradio ska göras på grundval av rykten. Att man trycker på fel knappar i studion, ja det gör direktsändningar ofta bara roligare.

Men då man börjar sända Helsingforsradio i stället för våra västnyländska nyheter, då är det inte längre lokala nyheter. Åtminstone för mig.

Fast egentligen var det rätt intressant att höra vad som händer i Helsingfors, folk får sparken från Finnairs incheckningsdisk och så... avbröts det mitt i för att berätta om något som händer i Lojo. Eller var det nu var, för den nyheten avbröts av del två i dagens Eftersnack.

Men i Eftersnack tar man nog på ett mera roligt sätt upp aktualiteterna än vad man gör i nyheterna, oberoende av om de kommer från Helsingfors eller Ekenäs, så det är väl bara att tacka och ta emot.

Å andra sidan kan det hända att det bara var i min radio det här hände. Man vet ju aldrig. Om, däremot, någon vet någonting som hänt mera närmare vår region får ni gärna berätta om det. För jag är beroende av mitt dagliga nyhetsflöde.