Det lackar mot jul

Det känns småknäppt att prata om jul såhär nästan mitt i sommaren, men julbelysningen riggas som bäst upp på Berggatan, vattentornet har redan fått sin lampdräkt för att klara av kommande illumineringar.

Julgatan ska öppna den 21 november, läser jag på evenemangsidan, redan den nittonde är det vinterdans i stadshuset och samma kväll har villa Orrman julsäsongsöppning. Så numera är julen en hel säsong, inte bara några dar.

Inte har jag lyckats uppbåda någon julstämning ännu inte, men kanske den infinner sig.

Undrar om vattentornets julgransbelysning ska hållas kvar i höststormarna. Någon som är intresserad av vadslagning?

Flaskpost och skräppost

I dag ska vi akta oss då vi går nära vatten, över gator och under överhängande grenar m.m. sådant som vi även andra dagar aktar oss för.

Då jag häromdagen traskade längs med en strand i staden, vi har rätt gott om dem den här tiden på året då människomassorna flytt inomhus, slog det mig att jag inte på länge hört talas om flaskpost.

Då jag var barn, för inte så länge sen, brukade vi ungar på somrarna roa oss med att slänga all världens struntbrev i havet, med ett fåfängt hopp om att någon lycklig mottagare i östra afrika eller karibiska havet skulle få ta del av våra visdomar.

Måhända är det numera förbjudet, med tanke på hur våra hav redan nu är fyllda med skräp.

I tidningen "Hangö" reagerar man den 13 november 1892 över en dylik föregångare till modernare dagars skräppost:

"- Från hafvet. I förgår flöt iland vid Tulludden en välkorkad flaska, innehållande ett visitkort, hvarpå stod präntadt :"Lorents Lassen og Hustru". Huruvida flaskan med sitt innehåll blifvit från något nödstäldt fartyg eller endast på skämt utkastadt i sjön är åtminstone tillsvidare obekant, men det är att hoppas att såväl kortets som flaskans ägare vid något lifvadt tillfälle roat sig med att prisge sitt namn åt det nyckfulla hafvet, ty om värklig fara varit å färde är det antagligt att därom skulle med ett par ord tillkännagifvits å visitkortet. Ett dylikt skämt, om ett sådant värkligen här föreligger, måste dock betraktas som mindre passande och borde för alltid bannlysas från nöjets område."

Ord och inga visor, tror nästan redaktören kände sig förgrymmad.

Modern skräppost.

Antisocialt

Till min stora förvåning läser jag i dag på YLE Västnyland att jobbet som social disponent är i vågskålen i Hangö. Det var väl konstigt, reagerar jag, Päivi Sundberg har väl gjort ett bra arbete?

Med ännu större förvåning ser jag att orsaken är att pengarna tjänsten kostar inte finns reserverade i budgeten. Hur kan man låta bli att reservera pengar för en tjänst som funnits sedan 2008, och dessutom verkligen fyller sin uppgift mer än väl?

Tjänsten har kostat staden 2.190 euro per månad, vilka nu ska sparas in, en summa som verkar rent obetydlig med tanke på vad staden får för pengarna.

Ännu konstigare, sådär enligt mitt sätt att tänka, är att det så sent som i tisdags i stadsfullmäktige klubbades igenom ett extra obudgeterat bidrag på 27.000 euro för stiftelsen som driver Aurorahemmet.

Inte är det väl bara samma slantar det pratas om?

Klädorientering

Sådär, då hade vi uppfunnit ett nytt ord och ett nytt sällskapsspel samtidigt. Visst är vi Hangöbor ett klurigt folk.

Åtminstone antar jag att det är frågan om nån sort av orientering, då det med någorlunda jämna avstånd ligger klädtrasor upphängda runtom i vår stad.

Tjocksockor, länktossor (finlandssvenska), långkalsonger och jag vet inte vad allt jag bongat de senaste dagarna.

Eller kanske är det frågan om nån ny form av "geocaching"?

Om någon saknar paret till den blå sockan på översta bilden, kan jag berätta att den ligger nere vid en strand.

Oförändrade skatteprocenter

På gårdagens stadsfullmäktigemöte bestämdes det att inkomstskatteprocentsatsen bibehålls på samma nivå som tidigare, d.v.s. 21.75 procent.

Inte heller skedde det någon ändring i fastighetsskatten. Den allmänna fastighetsskatteprocenten är 1,3 procent. För byggnader som används för stadigvarande boende gäller 0,45 procent och för obebyggda tomter 3,00 procent. Kraftverk ska betala 2,3 procent.

Således är det fortfarande lägre inkomstskatteprocent i Hangö än i Raseborg. Kanske kan det locka någon att flytta hit.

Om vi bara hittar arbete åt de presumtiva inflyttarna.

Diskussionstillfälle

Om ett par veckor, närmare bestämt den 19 november, ordnas det i stadens festsal ett diskussionstillfälle gällande detaljplanen kring Fabriksudden, detaljplanen gällande Skolgatan samt planläggningen för Östra hamnen.

Troligtvis kommer diskussionerna - eller de spontana inläggen - mest att röra sig i negativa riktningar kring det som händer eller inte händer på Fabriksudden, en liten risk finns naturligtvis för att pratet urartar till helt andra områden än de som är avsedda.

Diskussionstillfället börjar klockan 18, jag ser fram emot minst två timmar gratis underhållning och skrev upp datum och tid i min "saker som bör besökas"-lista.

Höstligt

Jag brukar inte vara den som tar naturbilder, helt enkelt för att jag inte är ens hyfsat bra på det, men häromdagen då jag var ute och gick med grannens hund kunde jag helt enkelt inte låta bli att ta en bild.

Med förhoppning om att vi som är vana att se utan att se vaknar till över det natursköna vy som nu på hösten erbjuds helt gratis.

Alla helgon, än en gång

Åren de går, men helgonen består.

Den evangelisk lutherska kyrkan i Finland frångick firandet av helgonens minnesdagar då den svenska staten verkställde reformationen på 1500-talet. Då avlägsnades t.ex. helgonaltarna i Åbo domkyrkas sidokor och i deras ställe placerades gravminnesmärken för fältherrar och andra högreståndspersoner.

Jag försökte hitta en lista på vad katolikerna har för finska helgon, Sankt Henrik känner vi väl alla till - åtminstone har vi hört talas om hans baneman Lalli, men det ser nog ut att vara aningen komplicerat detdär. Jungfru Maria, Åbo domkyrkas skyddshelgon, S:t Lars i Lojo och S:t Jacob i Renko har jag hittat. Men sen ser det ut att vara stopp.

Dagens moderna människor är väl inte så hemskt begaistrade av helgon, många tror väl att en pumpa kan duga bra som substitut. Även spindlar, benrangel och alkohol går bra.

För att undvika obehagliga kommentarer bör det kanske påpekas att benraglet längs till vänster nog rör på sig då och då, utan hjälpande händer.

Testing... testing

Försöker minnas hur man gör.... det börjar vara rätt länge sedan jag senast sysslat med dylikt.

Lumo

Det har under det senaste året, minst, varit rätt mycket prat om att Hangö stads turismkoordinator Hansea borde avslutas. Även jag har varit av den åsikten att det är ett helt onödigt företag, dyrt är det också.

I stället är det meningen att vi ska använda oss av LUMO, Länsi-Uudenmaan matkailu, som vårt huvudsakliga verktyg för att främja turismen.

För att få en uppfattning om vad detta LUMO egentligen sysslar med har jag bokat in mig på deras postlista och får nu därmed med jämna mellanrum ett e-post meddelande om vad som är på gång.

Under det senaste året har jag inte en enda gång sett Hangö nämnas, däremot nog Helsingfors. Som ett exempel kan jag nämna det meddelande som kom i dag; 10 länkar, med titlar som "Beautiful Archipelago and Lake"s och "Delicious Local Food", vilka alla leder till videoreklam för Helsingforsregionen.

Vad som dessutom stör mig är ett sådant litet faktum att allting går på finska och engelska.

Kanske borde vi trots allt tänka om då det gäller Hanseas framtid?

Årets nyländska stadsdel... Kråkstan?

Nu är det dags att ge förslag på Årets nyländska stadsdel

25.08.2014

Nylands förbund ber medborgare och organisationer att ge förslag på en nyländsk stadsdel där invånarnas samarbete har gett resultat och där man värnat om en god boendemiljö. Det bästa förslaget belönas med utmärkelsen Årets nyländska stadsdel.

Förslag på vilken stadsdel som ska få utmärkelsen tas emot fram till 10.10.2014. Förslagsblanketten och noggrannare anvisningar finns på adressen www.uudenmaanliitto.fi/aretsstadsdel

Årets ansökan har inget speciellt tema utan avgörande är hur väl man på bostadsområdet har lyckats med ett målinriktat utvecklingsarbete, invånarnas samverkan, bevarandet av levnadsmiljön och sporrandet till lokalt entreprenörskap.

Vid valet av pristagare betonas såväl högaktandet av traditioner som nya innovationer.  

Landskapsstyrelsen utser vinnaren bland de främsta förslagen som valts ut av en jury med sakkunniga. I november offentliggörs vilken stadsdel som belönas.

Årets nyländska stadsdel eller by väljs turvis

Nylands förbund har redan i tjugofem år utnämnt Årets nyländska stadsdel eller by. Största delen av utmärkelserna har gått till traditionella landsortsbyar men från och med år 2012 har man turvis valt en stadsdel och en by.

Erkännandet ges alltid för följande kalenderår, då den belönade boningsorten kan fira sitt jubileumsår med olika jippon och evenemang.

Året nyländska by 2014 är Ohkola by i Mäntsälä. Ohkolas styrkor är en mångsidig gemenskap, företagsamhet inom förnyelse- och renoveringsprojekt samt en lång tradition inom internationella projekt.

Finland i bilder

I tidningen Hangö ingår den 12 april 1896 en liten notis av följande ordalydelse:

Redaktör I. Inha, som medföljde på Murtaja, var i fredags i tillfälle att å isen utanför båklandet fotografera såväl Murtaja som Botnia. Fotografierna komma att återgifvas uti arbetet "Finland i bilder".

Redaktören Into Konrad Inho (1865-1930) gav ut sitt omfattande arbete senare samma år och jag har varit så lyckligt lottad att jag hittade verket i fråga. Naturligtvis vill jag dela med mig av den glädjen, pärmbilden, Murtaja och Express - bilder av I. K. Inha 1896:

Information

Det kommer alltid nu och då, med någotsånär jämna mellanrum, ett brev från Hangö Turistbyrå. Ett informationsbrev, denna gång med rubriken "Inspiration och aktuellt inför vårsäsongen", damp ner i min e-postlåda för en liten stund sedan.

Där berättar man, bland annat, att turistbyråns traditionella vårseminarium igen bjuder på många aktuella och inspirerande föreläsningar. Risto Kyhälä, VD för Regatta Resorts, ska ge aktuell information om spa-projektet och Johanna Pawli berättar för sin del om hur hon på kort tid etablerat sitt företag Merijooga och hur hon byggt upp en fungerade helhet.

Seminariet, som hålls den 7 maj på Casino, kan vara intressant för många företagare. De som blir uttråkade kan ta sig över vägen och avnjuta en öl på det då öppnade Park.

Man berättar också att Tulluddens naturstig och den sydligaste spetsen öppnas för allmänheten under våren. Den officiella öppningen är den 19.5 kl 17, på plats finns representanter för Hangö stad och Forststyrelsen. Samtidigt finns det möjlighet att bekanta sig med området, den nya naturstigen och de nya infotavlorna som nu finns utplacerade i terrängen.

Se på, se på. Jag visste inte att man redan kommit så långt. Jag tycker det var just häromdagen vi pratade om det i stadsfullmäktige.

Jag tror nästan jag ska försöka ta mig dit, till båda tillställningarna.

Dags för miljöpriset

Så är det då dags att nominera kandidater till årets miljöpris.

Miljöpriset utdelas i regel årligen till person, företag eller samfund som visat företagsamhet i att förbättra livsmiljön för stadens invånare och stadsbilden. Miljöpriset utdelas i samband med Hangödagarna i slutet av augusti. Förslag till mottagare av miljöpriset för året 2014 kan lämnas till Hangö stad, tekniska och miljöverket / byggnadsinspektör Jan-Peter Sundberg, Sandövägen 2, 10960 Hangö

Tidigare pris genom åren jag så här hastigt minns har gått till Bostads Ab Gröna Lund, pensionaten Villa Tellina & Thalatta, Villa Maija och Villa Doris samt hotellet på Boulevarden, B8.

Eftersom tendensen är klar vore det kanske dags att tilldela årets pris till hotell Regatta? Och i nästa år till det fina nybygget på Fabriksudden.

I samma veva kan det väl vara bra att påminna oss alla om att det enligt 6 § i Hangö stads byggnadsordning förrättas gårdssyn under tiden 28.4–30.5.2014. Synen gäller byggnadernas fasader och andra yttre delar, portar, staket, planteringar, gårdsplaner och sådana lätta konstruktioner och mindra anläggningar som påverkar stadsbilden.

Synd att jag inte äger någonting av det där uppräknade, jag skulle så känna för att måla ett staket. Eller någonting.

Oljebekämpning

Redan i många års tid har det försökts få igång en seriös diskussion gällande placeringen av ett oljebekämpningscenter i Hangö, utan något påvisbart resultat.

Senast i ordningen var det sannfinnarnas Pekka Tuunanen, med understöd av många många fler, som tog upp saken. Den 17 juni i fjol lämnades motionen in, nu i mars tittade stadsstyrelsen på den och skickade den vidare till tekniska nämnden. Eller var det till miljönämnden. Eller rent av till båda? Protokollet är inte riktigt entydigt på den punkten.

Det är rent besynnerligt hur lakoniskt det ses på den här saken, motionerna och medborgaradresserna gällande ärendet verkar drunkna i pappershögarna på tekniska verket utan åtgärd.

Men om våra ansvariga tjänstemän tog sig tid att läsa lagen, i synnerhet den del där det stipuleras att i fall av en olycka står kommunen för alla kostnader gällande uppstädning, efterbehandling och avfallshanteringen, så kanske det blev fart på dem. Det är inga småkostnader vi pratar om här, inte.

Såhär i inbesparingarnas tidevarv kunde man tycka att det vore dags att idka förebyggande verksamhet. Hade vi en oljebekämpningscentral placerad här så finns det i alla fall en viss möjlighet att minimera såväl skadeverkningar som kostnader.

Revisionsverket gav nyligen ut en publikation med den spännande titeln "Tuloksellisuustarkastuskertomus - Suomenlahden alusöljyvahinkojen hallinta ja vastuut",där man konstaterar att det nog behövs en hel del åtgärder för att trygga våra kusters säkerhet i framtiden.

Den svenska versionen "Hantering av och ansvarsfördelning vid fartygsoljeskador på Finska viken", en billigare version givetvis, finns att läsa HÄR.

Kan var bra för nämndemedlemmarna i både tekniska- och miljögänget att flukta igenom. Så vet de vad de ska göra, om ärendet någon gång kommer upp.

Inhiberat

Denna veckas stadsfullmäktigemöte är inhiberat, inte vet jag om det beror på att det inte finns något att bestämma eller om det beror på att de inte bestämt vad det ska bestämmas, men det blir en extra ledig tisdagkväll.

Den tror jag att jag ska använda till att läsa en bra bok.

Som läsförslag för mig själv föreslår jag någonting seriöst, gärna med en lokal förankring, kanske aningen i stil med Katri Kortelainens "En etnologisk studie av fiskebodarnas utveckling från förråd till
tillflyktsplats". Den har jag inte ännu vågat mig på, trots att den skräpat på min hårdskiva i flera år redan.

Måhända får man ett och annat diffust begrepp förklarat för sig. Som t.ex. vad "Knorrkoppen", vars bild pryder första sidan i avhandlingen, egentligen är för ett ställe. Dess betydelse för urinvånarna, namnets ursprung och hur det gått till då fiskeboden utvecklats från fiskebod till sommarstuga - eller vad det nu är - intresserar också.

Eller så inte. Och vem bryr sig egentligen, bara det är underhållande och jag får en tisdagkväll fylld.

Kriget är förklarat!

 Serbien har lugnat sig. Inga österrikiska lägereldar stiga mot Belgrads morgonröda himmel. Men kriget är ändå förklaradt.
 Hangö stadsfullmäktige anslogo i går medel till krigskostnaderna. Det är stadens manliga ungdom, som blir armén. Det spordes först huru man tänkt sig, att kriget skulle föras. Sedan någon sagt, att man litade på ungdomen syntes en allmän belåtenhet sprida sig öfver herrar stadsfullmäktiges drag. Ungdomen, den skulle göra't. Den väntade redan med spänning krigsförklaringen.
 Kriget gäller råttorna i Hangö och krigskostnaderna äro 200 mark, som stadsfullmäktige i går utanordnade för deras utrotande.

 Se där, så rolig man kunde vara år 1909. Texten är skriven av en, troligtvis, uttråkad journalist på tidningen Hangö-bladet den 4 april 1909.
 På samma sida i samma tidning hittar jag också följande goda råd:

 Om ni får se en galen hund, så klättra upp i det högsta träd i närheten och låt skicka era måltider till er, tills ni bestämdt vet, att hunden är dödad. Detta medel är ofelbart, ty hur galen hunden än kan vara, kan han inte klättra i träd.

 Ja-ha.

Modigt!

I dag har det hänt bågonting verkligen ovanligt. Någonting så exceptionellt att jag helt enkelt är tvungen dela med mig av min erfarenhet;

Dagens ledare i Hangötidningen är en text jag till etthundra procent kan hålla med om.

Ledarskribenten Kristoffer Nöjd jämför på ett föredömligt sätt vårt lands helsingforscentrerade styrandes agerande i såväl ekonomiska som politiska frågor med ryssarnas maktpolitiska agerande på Krim. "På Krim låtsades man åtminstone fråga invånarna", skriver han.

Modigt!

Även i övrigt innehåller dagens tidning ett stort antal sociala ställningstaganden; Slut på supandet på Plagen, föreslås det av Koli på sida 2, det är bra att sticka strumpor till behövande i Afrika, berättar man på sidan 4, givandets glädje är den största glädjen får vi höra på sidan 5 o.s.v.

Det är inte länge sedan vi med en prominent dam i staden diskuterade den nuvarande Hangötidningens "tamhet" gentemot förr, man vågar inte ta ställning, konstaterade vi i vår stora visdom.

Jag tar tillbaka, vi hade fel.

Likartade tankegångar och ett upprop

 Till min stora förskräckelse läser jag i dag i gårdagens tidning att vi med tidningen Västra Nyland råkat ut för likartade tankegångar. Det var, jag försäkrar, helt oavsiktligt. Så kan det gå då man håller sig till lösnummer.

 Men ganska intressant, på sätt och vis. Det visar hur intressant vår udde för tillfället är, folk pratar tydligen om vad som händer och sker i lilla Hangö.

 Nåja, strunt i det och till saken:

 Jag hade en hel del post att gå igenom efter mitt långa uppehåll, bland den en del meddelanden och förfrågningar. Bland annat hittade jag ett trevligt brev från professor Vennström i Sverige - han hade snubblat över en artikel där jag nämnde hans farfar stadsdirektören Elis Vennström.
 Nu undrade han, professorn inte farfadern, om det finns någon möjlighet att få flere bilder på och information om farfar Elis och dennes hustru, lärarinnan i gymnastik, Toni.

 Om någon av er har bilder och eller kunskap gällande detta i tiderna så prominenta par kan ni be om kontaktuppgifterna av mig eller alternativt skicka mig materialet så förmedlar jag det vidare.

Vårsol

De senaste dagarna har vi fått njuta av det mest fantastiska vårväder, så det var med en rätt stark känsla av besvikelse jag vaknade för att konstatera att nu var det slut. Det snöar.

Jag hade egentligen för avsikt att avsluta det här projektet för gott, men efter diverse påtryckningar, inte minst från en konstig gubbe klädd i svart med mörka solglasögon, har jag bestämt mig för att ge det hela tilläggstid.

Och så finns det förstås en orsak till; de stora föränändringars vindar som blåser kring våra knutar.

Att världsläget alltid har påverkat vår stad, främst i fråga om ekonomiska skiftningar gällande hamn och industri, det är inget nytt. Men att det världspolitiska läget i Ukraina ska synas så markant här kom nog som en överraskning.

Att staden varit intresserad av att köpa Koverhar hamn är inget nytt, tyvärr gick nu det köpet i stöpet. Försvarsmakten, i form av Senatsfastigheter, köper upp området för att där kunna öva försvar av industrianläggningar. Samtidigt har man överåtit det gamla Mau-mau som en flyktingförläggning. där det är meningen att inkvartera Ukrainare som flyr fältet. Nere i Östra hamnen ska man av det gamla magasinet göra en förplägningsstation där alla de behövande kan få sig en tallrik soppa då det smakar.

Ingen dålig idé. Ärtsoppa är gott.

Kanske vi får aningen mer liv på våra gator i framtiden. Det vore inte heller fy skam. Och kanske det i förlängningen leder till det stora internationella flygfältet det var tal om för någon tid tillbaka. Den som lever får se, eller något sånt.

Kallare sken från Hangös öga

Ja ett kallare sken ska det bli under nuvarande år, läser jag på svenska YLE, ifrån Hangös öga. Arto Säilynoja på trafikverket är rädd för att strömmingen ska få ännu mera kvicksilver i sig än den har från tidigare och ska byta ut den anrika lampan mot en modern LED-sådan.

Kvicksilver i naturen är inte bra, säger han. Jag hade för mig att kvicksilver är ett i naturen förekommande grundämne, men kanske jag har fel.

Fyren är i ett väldigt dåligt skick och borde, då enligt tidigare nämnda trafikinspektör, ha renoverats för länge sedan. Vilket nog säkert är så sant, inte har man fått gå in i den på många år, just för att den varit i så dåligt skick.

Inte för att det alls är säkert att man får göra det i framtiden heller, men då får de åtminstone hitta på någon annan orsak till förbudet. Som att det är livsfarligt med höga höjder, till exempel.

Fyren, den som kallas Hangös öga, har sedan den restes 1863 varit med om både det ena och det andra, nog tror jag att den klarar en tillfällig led-lampa också, vi ska alla vara så goda och hoppas på att den står där i ytterligare 150 år.

Oberoende av vilket sken den har så tror jag att den gör annan nytta än det rent estetiska.

Hangös öga. Bild: Jari Nurmi

Manupan

Jaha. Inte är det lätt, men jag ska göra ett försök.

Sådär, det där tog mig femton minuter och tre omskrivningar. Sträckläsning av Kalle Fagers dagbok är inget jag rekommenderar för folk med svag hjärna och livlig fantasi. För att motverka effekterna har jag försökt mig på att varva materialet jag läser; byråkratiskt svammel, hårdkokta deckare och tidningar från 1800-talet... Så nu kan det låta ungefär såhär då jag pratar:

 En har slagit.
 En har hufvudvärk.
 De utredande myndigheterna misstänker åtminstone en af de inblandade för att ha gjort sig skyldig till olagligt handtvärk, medan en annan af de tilltalade anser tillbudet vara hufvudlöst.

Inte lätt, för de som blir tvungna lyssna till mig. Tur så är dammråttorna inte så många.

Sådär på tal om gamla tidningar råkade jag hitta en annons med ett ord jag inte förstår, inte heller min gode vän Google är mig till någon hjälp. Kanhända, så här på alla hjärtans dag, någon av de mera vetande allmänt utbildade hjärtliga människorna där ute vet vad en Manupan är för ett instrument?

En har aldrig hört om en manupan.

En har svårt att skriva...

... för en har så svårt att hålla tankarna i styr.

Ni får ursäkta en som just fått Kalle Fagers bok på posten, en ska läsa den först innan en skriver någå som är menat åt en annan att läsa.

Eländes elände

Jag sitter och stirrar tomt på skärmen, ingenting lossnar. Stadstyrelsen, miljönämnden och bildningsnämnden ska alla ha möten den här veckan och otroligt nog hittar jag ingenting att skriva om. Det är väl så att de för tillfället sköter sig bra, våra damer och herrar beslutsfattare. Eller så är det jag som sköter mig dåligt, det är kanske helt enkelt för många ärenden för att jag ska kunna hantera dem.

I kväll ska i alla fall stadsstyrelsen få bekanta sig med HaTary rapporten, vilket är på tiden. En delbehandling, kallas det i föredragningslistan, då det föreslås att den antecknas till kännedom. Bra arbetat. Och så ska man igen fundera på detaljplanen för Casino, Parkbergen och Plagen. Om medlemmarna i stadsstyrelsen är nöjda med planen så framläggs den till påseende under en tid framöver.

I så fall gäller det för alla missnöjda att ta sig en titt på planen i fråga och besvära sig.

Om det av någon anledning inte finns någon som klagar så blir jag högeligen förvånad. Vi är ju trots allt i Hangö.

Barnsligt och ungdomligt

Några evenemang för er som är ständigt unga, till kropp och/eller själ:

I morgon är det sista dagen att se utställningen "FÄRG! Inne och Ute". Utställningen är en gemensam grej av Marko Niemi och Eero Caselius som går att bese tills biblioteket stänger för dagen. Själv var jag nog inte tillräckligt barnslig för att förstå den, men...

På måndag är det vernissagedags. Club con Color öppnar sin utställning "Barnen är alltid de modigaste", där Agneta Möller-Salmela läser en till bilderna hörande berättelse. Utställningen pågår i biblioteket fram till den första mars.

I stadshusgallerian pågår fortfarande utställningen "Våra konstskatter" och i vårt museum kan man se "Mina käraste leksaker". För många är dessa båda samma sak, men så inte nu.

Och så en påminnelse till alla ungdomliga äldre ungdomar: Stamkunderna från Ungis anno 1974 träffas på Hangö Brankis lördagen den 1. mars 2014 kl 18-. Anmälningar: wiberg@utu.fi

* * *

Jag, liksom säkert många andra, har kanske inte riktigt haft kontroll över vad det egentligen är som Möller-Salmela gör, men tack vare hennes vänliga omtanke får vi nu en beskrivning. Med Nettas egna ord:

Vill berätta att det är en muntlig berättelse som jag framför och inte en högläst. Det är väldigt olika saker. I en högläst berättelse försöker man få fram författarens intentioner med författarens språk, stämning och uttryck. Den muntliga berättelsen bantar man ned till en stomme som sedan byggs upp med berättarens språk och de nyckelscener som berättaren vill betona.

Men det är väldigt olika om man jobbar med båda två så märker man skillnaden. Hursomhelst så blir det en tillställning där berättelsen svävar i luften i tre lager. Dels finns bilderna som målarna har skapat, så finns min muntliga och dessutom åhörarnas berättelse och de bilder som de skulle ha målat inne i deras huvud.