Olycklig resa

Ekenäs Notisblad kan den 22 mars 1887 berätta om följande olyckstillbud med olycklig utgång:

- Drunknad. Fiskaresonen Johan Stenlund hemma från Twärminne och tjenande såsom dreng wid ett torp på Bengtsor skrann in på swag is i förra tisdags i närheten af Prestö. Stenlund, som war 22 år gammal hade på f. m. begifwit sig till Prestö för att skaffa krokbeten och efter wäl förrättadt ärende återwändt. Man antager att det bländande solskenet, som wid hemfärden låg den skrinnande rakt emot ansigtet förorsakat olyckan, ty af skridskospåren syntes det att S. i början följt de gamla spåren men just i närheten af olycksstället wikit af omkring 3 famnar åt sidan.

Om onsdag morgon hittade personer, som rest ut för att spana efter den omkomne, hans kälke i närheten af waken samt kunde slutligen äfwen uppfånga liket.

Biskopsvisitation

Tidningen Hangö kan torsdagen den 21 mars 1929 förtälja om följande "märkliga faktum":

Biskopsvisitationen börjar i dag.
20 år sedan senaste allmänna visitation.

Den av oss tidigare omtalade allmänna biskopsvisitationen vidtager i dag torsdag och pågår till och med om söndag. Beträffande de möten och fester, som äga rum under biskopens besök, hänvisa vi till annons i dagens nummer där en utförlig redogörelse för programmet inflyter.

Det är nu i det närmaste 20 år sedan senaste allmänna biskopsvisitation förrättades i vår församling. Detta skedde nämligen år 1909, då biskop Råhberg här föranstaltade allmän visitation. År 1921 förrättades enskild biskopsvisitation av biskop Gummerus.

Det märkliga faktum, att en biskopsvisitation äger rum i vår församling och att församlingen därvid för första gången erhåller besök av biskop von Bonsdorff uti sådan egenskap utgör en maning till varje församlingsmedlem, medveten om sina plikter mot församlingen, att efter tid och lägenhet deltaga i de gudstjänster och möten, som äga rum i samband med visitationen. Vi hoppas därför, att samtliga tillfällen skola besökas av en fulltalig menighet. Det värdefulla programmet vid desamma borgar för riklig behållning.

Vid sidan av sina övriga uppdrag under visitationen kommer biskopen samtliga vardagar, även måndag morgon, att avlägga besök i stadens läroverk.

En vecka gamla nyheter

Jag har varit totalt egoistiskt upptagen med ett eget liv den gångna veckan, så jag måste till min skam be om ursäkt för att jag totalt missade denna veckas upplaga av Hangötidningen.

Nu har jag, sent omsider tagit mig tid att bläddra senaste torsdags exemplar, alla 24 sidor (sex pappersbitar).

Bortsett från rosor, ris, sport och dödsannonser, ser det inte ut som om jag hade missat så värst mycket av händelserna i Hangö under veckan som gick.

En sak bommade jag däremot tydligen totalt, den kommer nu:

Senaste veckoslut fick en 1982 född man stora nippran av överflödigt intagen alkohol, då han kände för att hoppa från tredje våningen i ett höghus på Nycandersgatan.

Dessförinnan hade han gett en yngre grabb, född 1990, på käften. Hemkommen från detta bråk hade han ett nytt sådant på gång med sin flickvän, varefter han hoppade från balkongen.

Den hoppande fördes till Tölö sjukhus, mannen som fick på käften hade endast lindriga skador. Hur det gick med flickvännen berättas inte.

Man kan anta, (eller hoppas (sic!)), att den krabbisen blir en han minns.

Byråkratiska tabbar

Tidningen Hangö innehåller den 20 mars 1909 följande småroliga berättelse under rubriken:

Ur dagskrönikan.
Diverse.

Här är en historie, som bör vara af de roligare:
En person här i Hangö, hade af rådsturätten för någonting, jag vet ej hvad, dömts till böter, som han ej kunde betala, hvarför han införpassades till länehäktet för att sitta af dem. Han satt där en tid och slapp ut. Men när prokuratorsämbetet gick igenom böteslängderna befanns det att mannen utsläppts 10 dagar för tidigt. Tjänsteansvar hotade fängelsets chefskap. Goda råd voro dyra. Först vände man sig till en myndighet i Hangö, så till en annan med anhållan, att mannen skulle införpassas för att afsitta resten, men ena som andra vägrade. Då föll man till bönboken. Skulle han ej vara så innerligt god och komma frivilligt? Underhandlingar fördes med honom. Han ställde upp sina villkor. Fri resa fram och åter och 6 mark om dagen. Det fick han ---.

Sannerligen, om vi ej äro föregångslandet. Få betaldt för att man sitter i fängelse.

Petter.

Hangö museum informerar

Notiser från Hangö museum:

Hangö museum har av Sarfvik-Nymans stiftelsen fått i donation ett gustavianskt möblemang bestående av en 3,3 m lång soffa, två småstolar och ett soffbord. Dessutom hör till donationen ett spelbord från 1850-talet och en takkrona av brons. Donatorerna förutsätter bl.a. att möblerna tidvis hålls utställda.

Museichefen berättade 30.1. för Astreas eftermiddagsklubb om museets publikation "Världens ljus - uttrycksformer för det religiösa livet i Hangö" och donerade boken till dem.

Till Hangö museums vägg har anskaffats en skylt och anslagstavla samt för utställningar tio metallställningar av metallfirman Laine K-J Ky Kb från Hangö.

Till museets lager och till Hangö museum har anskaffats två dataloger (fukt- och värmemätare) samt ett datorprogram och kabel för utskrivningen av uppgifterna.

Hangögymnasieeleven Jonny Ekholm började som museets veckoslutsdejour 7.2.

Museichefen deltog 2.2. i Silversand i ett möte arrangerat av WPD Finland Oy om en vindkraftspark på Koverharområdet.

Museichefen har på begäran skrivit artikeln "Hangon kaksi kaupungintaloa" för miljöministeriet och Finlands hembygdsförbunds publikation för byggnadsarvsdagarnas årsbok 2009.

Lions Club Hanko - Hangö ordnar det traditionella lopptorgsevenemanget i Granstedtsparken söndagen 24.5. Både lopptorgsgäster och andra har fritt inträde till museet.

Missvisande statistik

Tidningen Hangö kan den 19 mars 1891 berätta om hur vi redan då besökte de lokala krogarna i allt för hög grad, enligt somliga:

- Wärdshus besöken i Hangö. I gårdagens nummer af "Nya Pressen" ingår en notis angående antalet wärdshusbesökare i åtskilliga af landets städer i måndags kl. 7-9 e.m. Materialet till denna statistik är åtminstone i hufwudstaden samladt af nykterhetsföreningarna. Äfwen från Hangö har uppgift inlämnats, och skulle enligt denna ifrågawarande antal därstädes ha uppgått till 101 - ett jämförelsewis högt tal. I sanningens intresse hade meddelaren härifrån bort anmärka, att ett stort antal personer, bl. a. flertalet af stadens kontorister, just mellan 7 och 9 på aftonen infinner sig på stadens twänne wärdshus i den oskyldiga afsikten att intaga sin aftonward. Intressant wore äfwen att erfara, huruwida i nämnda antal äro inberäknade besökarena af nykterhetswärdshuset.

En dylik naken siffra utan några som helst närmare förklaringar är, i det sammanhang hwari den nu publicerade, egnad att gifwa en alldeles falsk bild af sederna på orten, och anse wi det wara en hederssak för meddelaren härifrån att offentliggöra, huru han kommit till sin siffra och hwad han däri inberäknat eller ej. Eljes måste wi anse att han - afsiktligt eller oafsiktligt - farit fram med falskt wittnesbörd.

Och varför flaggar vi i dag då?

Sedan 2007 firas i dag som officiell flaggdag Minna Canthdagen och samtidigt jämställdhetsdagen.

Författaren Canth föddes i Tammerfors 1844 och hon arbetade för bland annat kvinnornas och de fattigas rättigheter.

Minna Canth var bland de första kvinnorna som antogs för att studera vid seminariet i Jyväskylä.

Hon avbröt ändå sina studier när hon gifte sig med Johan Canth som var lärare i naturvetenskap. Paret fick sju barn, om det kan intressera någon.

Canth var också Finlands första kvinnliga finskspråkiga journalist.

Hon dog år 1897 i Kuopio och hennes födelsedag blev allmän flaggdag år 2007 på inrikesministeriets förslag. Minna Canth är den enda kvinna som har fått en officiell flaggdag i Finland.

Torstensson i farten

Det ryktas på stan att Hangö Stevedorings vd Esa Torstensson söker lokal i Helsingfors.

Knappt hann stuveriföretaget Hangö Stevedoring besluta om inbesparingar på 2,5 miljoner euro ( i januari) innan det är dags för nya, lika stora inbesparingar. Enligt vd Esa Torstensson måste bolaget spara ytterligare 2,4 miljoner euro eller 60 manarbetsår, varav 45 på stuvarsidan. Orsaken lär vara den minskade trafiken över Hangö hamn. Bullshit, säger jag, och grundar det påståendet på diverse fakta gällande transitotrafiken jag bland annat har här.

Antalet importbilar har sjunkit radikalt, mängden trailers och containers har krympt och pappersexporten har också gått neråt, säger han, enligt tidningen Västra Nyland.

Visst har bilimporten sjunkit, det har vi ju alla sett. Men vi vet också att de såkallade B-karlarna har arbete sågottsom varje dag, och att de stuvare som är på jobb får arbeta övertid.

– Alternativen är uppsägningar, permitteringar, olika omorganiseringar och förändrade arbetstider, säger Torstensson i VN. Situationen är väldigt besvärlig. Men jag hoppas vi kan förhandla i god anda, säger han. Det fan kan han ju hoppas på.

Är det då rätt sätt att spara på, om man säger upp mera folk? Bort med en oduglig vd, säger jag. Bort med överflödiga förmän. Sjakki på don, när det finns.

Kanske Esa Torstensson har i tankarna att säga upp sig själv som en av de första? Det vore måhända inte en helt dålig idé.

Eller har han redan gjort det. Nordsjö hamn nästa?

Lediga men dyrare tomter

Hangö stad har flera lediga tomter lediga att sökas från tekniska verket från och med måndagen den 23.3. fram till den 25 maj.

I stamstaden finns fem lediga tomter, av dem finns fyra i Furuvik. Där finns också en anbudstomt.

I Tvärminne finns sju tomter och i Lappvik åtta.

Reserveringsavgifterna för småhustomterna höjs rejält - från 80 euro till 400 euro. Den låga avgiften har lett till att tomtreserveirngar ofta annulleras och det i sin tur inverkar på byggandet.

Stadsstyrelsen har nu beslutat att tre fjärdedelar av den höjda avgiften på 400 euro returneras när ett arrendeavtal gjorts upp. Om den som reserverat tomten ändå avstår från den, så behåller Hangö stad hela avgiften som avtalsvite och skadeersättning.

En förlängning av reserveringen kostar ytterligare ett 100 euro.

För anbudstomter uppbegärs reserveringsavgiften på 400 euro och en extra avgift på 1.000 euro - även i det här fallet returneras reserveringspengarna i samband med arrendet och den extra avgiften på 1.000 euro återbetalas i sin helhet.

Mode - Damhattar

En av mina favoritkåsörer "från tiden" har i tidningen Hangö, torsdagen den 18 mars 1909, följande samhällsupplysande inlägg:

Damhattar.
Det var något ovanligt på färde i går inom vår damsocietet. - Trots det hiskeliga yrvädret, som tornade upp snön i drifvor, där galoscherna hälst blefvo efter, trots den fruktansvärda sydosten, som vållade att kjolarna --- nå ja - och trots att det var onsdag, den värsta arbetsdagen, såg man damer i rörelse från arla morgon till sent på aftonen - nervösa och icke så litet retliga. Hvadan denna plötsliga rörlighet inom damvärlden i det förskräckliga kaofyrförstörande ruskvädret?

När jag tidigt på morgonen, jag tror minsann klockan kunde vara vidpass 9, trefvade mig fram genom drifvorna på väg till byrån såg jag redan då en hel hop unga damer i rörelse och alla styrde de kosan till Grand. Herrar brukar man ibland på morgnarna få se klifva samma väg, dock icke fullt så tidigt, men damerna? Har det varit något bättre "polterabend" och nu dagen efter lilla halfvan öl? - - men nej, det kan inte vara möjligt.

Besluten att undersöka saken i minsta detalj, i synnerhet som damernas antal med hvarje minut växer ansenligt, stegar också jag åt Grand till. Här är redan förut damer som mannagryn. Orolig, spänd förväntan i alla dess näpna anletsdrag, öfver hvilka Morfeus ännu mildt håller sin hand. Man går nervöst af och an, man hostar så smått, och man nickar afmätt, litet för afmätt, åt bekanta och kanske äfven någon gång åt obekanta - det är inte så noga, så här tidigt. Plötsligt går en häftig rörelse genom damernas stora hop - jag har hört ett par dubbeldörrar slås upp i änden af en korridor och ditåt gär strömmen - oemotståndligt, hejdlös. Jag rycks med och föres fram, prässad mjukt och lätt mot - nå ja --- mot diverse.

Vid ingången till ett rum - N:o 3, hinner jag läsa på dörren - trycks jag in mot en vägg och 1 st. vedlåda, urstånd att röra mig. Dock kan jag härifrån kasta blicken in i rummet. Där är fullt med damer och alla ha de något i hand eller på hufvudet och gå de i tur framför en stor spegel. Snart komma några ut med väldiga papperspåsar i händerna och på påsarna står med hög stil A. Levison, Åbo - Ahaa! Nu har saken tagit en annan vändning - det mystiska har försvunnit och nu visar den blott en sida - den rent kvinnliga, eller kanske den rent kvinnligt koketta. Snart minskas damernas antal och jag smyger mig obemärkt in i helgedomen.

På långa bord stå uppradade märkvärdiga, mycket färgstarka föremål. De många damerna placera de underliga föremålen på respektive hufvuden och så gå de fram till spegeln där de stå länge, vridande och vändande och skarpt mönstrande sig. Några försöka alla föremål, som finnas på de långa borden - de se mycket nervösa ut. Andra försöka endast några få tills de stanna för ett och så placeras det i en papperspåse och så se de mycket nöjda ut och så gå de.

De äro lustiga de här föremålen - några äro som kastruller, utan handtag - men höga och breda. Några äro som stora nåldynor, de ha alla hål i, hvari damerna sticka sina koafyrer, när de stå framför den stora spegeln. Några äro som flygmaskiner med stora vingar och hängande bjärta band - antagligen släplinor. Men alla föremålen äro så innerligen granna och vackra att se på, att jag står en stund mållös tills jag slutligen dristar mig af en dam, som tydligen är egarinna till härligheten: "Hva är' de'?"
Med ett klingande skratt och häpen min säger hon:
- "Men min bäste unge man, det är hattar, modernaste pariser vårhattar"
- "?" - ahaa! - "Och de här unga damerna, som köpt af dessa - af dessa -- j-a, af dessa hattar, ska' de gå med dem" ---
- "Ja, de ska gå med dem här i Hangö, så snart vädret tillåter, så snart det blir vår" - sade fröken Levison, för se, det var henne själf jag talade med.

Och jag gick bort, och jag vart mäkta bedröfvad, och jag tänkte, må vädret aldrig tillåta, må det yra, må det yra så att det aldrig blir vår mer!

Charles

Inget bygglov ännu för "nya Regatta"

Det under bildande varande bolaget Hangon Kiinteistökehitys Oy för BAB Havsgatan 1 fick NEJ.

Hangö miljönämnd förväntades igår bevilja undantagstillstånd och bygglov för den nya bostadsvåningshuset som planeras vid hotell Regatta. Men icke sa Nicke, det gick ju inte, utan ärendet skickades istället på remiss till stadsstyrelsen och bygglovet bordlades.

Miljönämndens ordförande Yrjö Sahlstedt motiverar beslutet med att bygget på många punkter avviker helt från områdets detaljplan. Bland annat saknas helt de affärslokaliteter som detaljplanen förutsätter. Enligt planen får högst 70 procent av våningsytan användas för bostäder och nu är nästan 100 procent ritat som bostäder.

Det var det löjligaste!

Stadsstyrelsen hann inte mera än tacka nej till en asylmottagning i Hangö, med motiveringen att skolgången blir för dyr, så får man på YLE läsa följande nyhet:

Undervisningen för invandrarbarn i Västnyland får mera pengar från och med hösten. Det ger bättre möjligheter att upprätthålla skolgången.

Staten har ända till nu givit bidrag till kommunerna för att ordna en förberedande undervisning i ett halvt år, men den här tiden förlängs från och med hösten till ett år.

Statsstödet för den förberedande undervisningen för invandrarbarn förbättras från hösten. Från att tidigare ha gällt för ett halvt år kommer staten från och med hösten att ge kommunerna bidrag för att ordna förberedande undervisning i ett helt års tid.

Egentligen borde man väl inte bli förvånad - men jag blir det i alla fall. Varifrån kommer dessa pengar nu så plötsligt, då flyktingcentralen plötsligt ska förläggas i Raseborg?!? Och varför hade Hangö stad inte denna information i går kväll, då stadsstyrelsen sammanträdde?

Arbetets vänner

Tidningen Hangö kan den 17 mars 1892 berätta om följande trevliga händelse:

- Gåfwa. Konsul K. W. Korsman förärade i går till den härstädes under bildande warande föreningen "Arbetets wänner" en summa af 250 mk, att anwändas för sång och musik. Såwäl i anledning häraf som med hänsyn till det stora intresse konsul K. städse wisat de musikaliska intressena i staden, uppwaktades han i går på aftonen med sång af swenska sångföreningen. Sedan Suomis sång afsjungits utanför konsul K:s bostad, blefwo samtliga medlemmar inbjudna och undfägnades med kaffe och thé. Sångföreningen kallade härwid konsul Korsman till sin hedersledamot samt inwalde honom i den kommité, som äger uppgöra förslag till stadgar för föreningen "Arbetets wänner".

Sprinklersystem till Astrea och HVC

Enligt räddningslagen bör vissa byggnader, såsom Astrea och Hvc:s bäddavdelningar förses med ett automatiskt släckningssystem (sprinklersystem) ifall utrymningen inte kan ske inom den fastslagna utrymningstiden. Alternativt kan personalresurserna ökas så att utrymningstiden uppfyller kravet.

Räddningsmyndigheterna har i samband med de lagstadgade brandsäkerhetsgranskningarna ställt krav på byggandet av sprinklersystem i ovan nämnda byggnader. Kraven baserar sig på de säkerhetsutredningar som enheterna uppgjort. I dessa utredningar konstaterar enheterna entydigt att de inte kan sköta utrymningen inom utsatt tid.

En tidtabell för förverkligandet av dessa projekt skall uppgöras i samråd med räddningsmyndigheterna. Planeringen bör kunna utföras i år och installationsarbetena åren 2010–2012. Kostnaderna per objekt torde uppgå till ca 100 000 – 150 000 € beroende på omfånget. Dessutom påverkas priset av eventuella pumpinstallationer ifall vattentrycket är dåligt.

Stadsstyrelsen som väntat negativ till asylmottagning

Politikerna i stadsstyrelsen i Hangö vill inte ha en förläggning för asylsökande i staden. I går kväll beslöt styrelsen som väntat att meddela TE-centralen att staden inte är redo att administrera en förläggning för asylsökanden.

Styrlesens ordförande, Jouko Kavander, SDP, förklarar att det är undervisningen i skolan som gör att Hangö säger nej:
-Det har visat sig att staden får stå för skolkostnaderna och det blir extra jobb då de inte kan språket och dessutom stannar en del bara en liten tid i staden. Vi måste också spara pengar. Det är enkelt att dra in utgifterna på investeringssidan, men inte på driftssidan.

Vänsterförbundets Birgitta Gran ville att staden tar emot asylsökande även om Hangö inte har resurser att sköta den administrativa delen. Gran ville också att staden i utlåtandet skulle skriva att staten svarar för att kostnader som uppstår i samband med till exempel skolgången , men det förslaget fick inget understöd.

Stadsstyrelsen skulle också ta ställning till beredningens förslag som gick ut på att Hangö kan förhandla om en förläggning om det före detta åldringshemmet Ljungbo grundrenoveras med statliga medel.

Keijo Larila, SDP, föreslog att den texten stryks, men Larilas förslag förlorade med rösterna 4 mot 5. Kvander understödde Larilas förslag (YLE Västnyland, Radio Vega)

Hangö fortsätter i alla fall att ta emot de 25-30 så kallade "kvotflyktingarna" var tredje år. Vad angår den humana aspekten i denna fråga, anser stadsstyrelsen att de medmänniskor vi bör tänka på. är de som bor i Hangö.

Skidtävlingar i Hangö

Nu har vi ju för ovanlighetens skull haft snö några dagar, men på den gamla goda tiden hade de antika hangöborna vintertid mer än tillräckligt av den varan. De till och med, hör och häpna, kunde leka och tävla i den vita varan! Låter otroligt, men det är sant. Här ett exempel hämtat ur tidningen Hangö den 16 mars 1893:

- Skidtäflan för gossar ända till 16 års ålder, hade senaste tisdag kl. 3 e. m. arrangerats härstädes af ingeniör F. von Christierson, som äfwen under tidigare år genom dylika täflingar, där en hel massa pris, hopsamlade bland priwata, och för skidsporten intresserade personer, utdelats, sökt förmå den uppväxande ungdomen här på orten, att något närmare börja intressera sig för utöfwandet af denna i alla afseenden hälsosamma och hurtiga sport. Wårwädret var det bästa man kunde önska sig, och till följd häraf hade en ganska talrik åskådareskara infunnit sig å platsen, där täflingen försigick.

Till först företogs backlöpning å bärget wäster om Busängsudden, där man genom en underbyggd storartad wiadukt, som nedanför slutande med en 1 ½ meters s. k. skwätt, lyckats erhålla en för ändamålet lämplig startningsplats. Uti denna löpning deltogo af inalles 25 anmälda, endast 11, och af dessa lyckades endast ett fåtal att nedkomma utan att slå kullerbyttor.

Första priset, ett par skidor med stafwar, togs af folksolelewen Emil Sandström; andra priset, ett par skidor, af A. Nilsson, tredje priset, ett par skidor, af K. Andersson (såwäl Andersson som Nilsson wisade en särdeles wacker löpning); fjerde priset, ett cirkelbestick* togs af J. Sawolainen; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Ekqwist samt sjette priset, en puukkoknif, af boktryckerielewen H. Kuorikoski.

Efter denna löpnings slut företogs en omgestaltning af skwätten, som minskades tre fjärdedels meters höjd, och deltogo uti löpningen nu alla de som icke riskerat att försöka så länge skwätten war 1 ½ meter hög. Uti denna löpning togs första priset, ett par skidor, af O. Blom, andra priset ett par skidor, af K. Finnberg, tredje priset, ett par skidor, af E. Ekholm; fjärde priset, ett cirkelbestick, af H. Pettersson; femte priset, en hopskjutningsknif, af E. Westerlund samt sjette priset, en puukkoknif, af T. Töckman.

Härpå widtog distanslöpningen. Banans längd war cirka 2 kilometer. Löpningen tog sin början från Badhusstranden därifrån man medsols gick rundt Märraskärs holme och tillbaka till startningspunkten. Starten skedde af tre gossar i sänder med en ½ minuts mellanskof och erhöll därwid G. Nilsson, som likwäl war en något äldre gosse och tillryggalade sträckan på 12 ½ minuter, första priset, ett par skidor med stafwar; andra priset togs af A. Nilsson för 13 ½ min., tredje priset af O. Blom för 13 ½ min., fjärde priset af Finnberg för 13 ½ min., femte priset af M. Winsten för 14 ½ min., sjette priset af H. Lindholm för 14 ½ min., sjunde priset af L. Löf för 14 ½ min., åttonde priset af O. Kronström för 15 min., nionde priset af T. Öblom för 15 min., tionde priset af G. Ruuskanen för 15 ½ min., samt elfte priset af K. Ekholm för 15 ½ min.

De pris, som utdelades för längdlöpningen bestod förutom af skidor af knifwar, portmonnäer, förstoringsglas, cirkelbestick m. m.

Skidtäflan affslutades med ett tal af ing. von Christierson.

Såsom prisdomare fungerade ingeniör F. v. Christierson, folkskoleläraren A. Kaustell, kyrkoherden Fr. Nauklér, timskrifwaren K. Böcker samt ingeniör Lindroos.

*****

*) Cirkelbestick - Ett etui, som innehåller de till en geometrisk konstruktion eller linearritning nödiga instrumenten: passare, dragstift, gradskifva m. m. (Nordisk Familjebok 1906).

Vrakfeber

Museiverket börjar nästa vecka dyka vid det drygt hundra år gamla vrak man har funnit på havsbottnen utanför Hangö hamn. Vraket ligger cirka 60 meter från stranden och nära den vågbrytare som leder ut till smörmagasinet.

Västra Nylands miljötillståndsverk har nu sagt nej till hamnens planer att dumpa muddringsmassor på platsen där vraket ligger. Det innebär att hamnen måste hitta en ny plats för muddringsmassorna.

I två veckors tid kommer fyra dykare från museiverkets marinarkeologiska enhet att dyka på platsen. (YLE Västnyland)

Fartygen blir allt större, och Hangö hamn muddrar vid Ro-ro 3-kajen för att få djupare bassäng men ett vrak hindrar dumpningen av muddermassorna.

Fast å andra sidan har väl hamnnämnden här en ypperlig möjlighet att spara lite av de pengar staden bestämt sig för att spara?

Flytande dykare

Tidningen Hangö ger oss den 15 mars 1891 följande intressanta information om dykerivärksamheten i våra förfäders vatten:

En dykeriapparat för Murtajas räkning anlände med Nidaros sista tur. Apparaten, som är af firman Tylor & Sons i London wälkända tillwärkning, afprofwades i går under tillopp af en massa åskådare och befans i allo motswara fordringarna. Dykaren, Murtajas timmerman, som tidigare praktiserat som dykare i Fredrikshamn och Kotka, nedsteg i närheten af Nidaros för att om möjligt uppfiska en låda, innehållande sylar m. m., hwilken i förgår afton under lastning nedföll i wattnet. För litet wikter hade emellertid anbragts på skorna, så att han ej hölls på bottnen, utan efter några fruktlösa försök nödgades uppstiga med oförrättad ärende. Hufwudändamålet att pröfwa dykeriapparatens duglighet blef emellertid uppfyldt.

Enligt priskuranten kostar apparaten med tillbehör 125 £ (= 3,125 Fmk á 25 Fmk per £). Då härtill läggas omkostnader för frakt, speditioner m. m. stiger wäl slutsumman till c:a 3,500 mk.

Pumpen är tre cylindrig och försedd med kallwattenreserwoar. Twänne wattentäta dykerikostymer höra till apparaten jämte nödiga klädespersedlar samt 150 fot gummislang, reserw, fjädrar, wingskrufwar, muttrar m. m.

Bakpå hjälmen sitter en wentil, som af dykaren kan öppnas för att utsläppa öfwerflödig luft, men som äfwen själf öppnar sig, om trycket blir för stort. På bröstet finnes en annan wentil, som kan öppnas och stängas af dykaren själf efter behag.

Då dykaren kommer ofwan wattenytan, kan han själf öppna fram glaset på hjälmen. Detta är i synnerhet praktiskt på grundare watten, där dykaren når öfwer wattnet med hufwudet, så att han själf kan öppna framglaset och gifwa order till sina medhjälpare.

Mad Dog återuppstår inte

Kioskbyggnaden, Mad Dog, belägen på den s.k. kiosktomten vid Hamngatan i Östra hamnen brann ner häromåret. Med försäkringsbolaget har staden kommit överens om att byggnaden inte återuppbyggs. Om brandskade ersättningen har man kommit överens om att den betalas till staden i enlighet med försäkringsvillkoren. Byggnaden var uthyrd åt East Harbour Food och hyreskontraktet hade gått ut 30.9.2008. Hyran var 5 % av omsättningen dock minst 5.000 €. Man har kommit överens om att hyreskontraktet har gått ut.

Tomten, som till arealen är 270 m2, har i detaljplanen anvisats som kvartersområde för affärsbyggnader, och på den i planen anvisade byggnadsarean får byggas en kiosk. Byggnadsrätten är 200 vy-m2, våningstalet I. I detaljplanen finns specialbestämmelser om byggnadens anpassning till stadsbilden och landskapet.

Tomtens placering mitt i centrum av Östra hamnen har en viktig betydelse för Östra hamnens funktionsduglighet, utbudet av tjänster och för stadsbilden. Det är således viktigt, att på tomten möjliggörs sådant byggande inklusive funktioner, som fyller dessa kriterier. Staden har ingen anledning att själv bygga eller låter bygga tomten, utan det är ändamålsenligt att överlåta den åt en privat näringsidkare. På grund av tomtens placering och karaktär är det ändamålsenligt att den åtminstone i till att börja med arrenderas. På grund av byggnadsinvesteringarna sluts arrendekontraktet på lång tid, vilket förutsätter beslut av stadsfullmäktige.

Det har kommit flera förfrågningar om tomten och det är all anledning att överlåta den på basis av anbudstävlan. Tomten överlåts mot på förhand meddelat årsarrende och som kriterier för konkurrensutsättningen skulle användas kvalitetsbestämmelser i enlighet med detaljplanen samt innehållet i näringsverksamheten. Som innehållskriterier tas i beaktande åtminstone karaktären på serviceutbudet jämfört med övrigt serviceutbud i Östra hamnen samt hur lång öppetsäsongen är.

Stadsstyrelsen beslutar (i måndag) att genom anbudstävlan bjuda ut för arrendering tomten i kvartersområdet för affärsbyggnader i kvarter 129 i Östra hamnen att byggas för utövande av näringsverksamhet.

Från förbudstidens Finland

Många av dagens finländare tror antagligen att jag ljuger, då jag påstår att vi hade totalförbud på spritförsäljning i Finland under åren 1919 - 1932, men det är faktiskt en sanning. Ett annat obestridligt faktum är, att finländarna aldrig har druckit så mycket sprit som under de åren. Då det 1931 ordnades en folkomröstning om upphävandet av förbudslagen, ansåg över 70% av finlands befolkning att lagen skulle bort. Skål!

Här en notis från tidningen Hangö, den 14 mars 1922, om hur det kunde gå till då staten skyddade oss från spritens faror:


I förbudslandet.
Den rikliga tillgång på sprit vår ort tack vare den livliga sjöfarten välsignats med har yttrat sig i ett liv, föga värdigt ett land med totalt rusdrycksförbud. Om vi säga, att polishäktet de senaste dagarna varit ovanligt rikligt frekventerat samt att rådstugan på måndagen behandlade icke färre än 21 fyllerimål, ge vi endast en black förteckning av den rådande situationen.

En direkt följd av den rikliga sprittillgången är den mängd slagsmål och knivhuggningar här den senaste tiden ägt rum. På söndagen inträffade icke mindre än fyra knivningar; måhända för övrigt ännu flere. Ett av dessa uppträden utspelades nere i hamnen å ångfartyget Baltic, varvid en av ångarens besättningsmän, som nog inte var utan florshuva, blev stucken i ena axeln, så att läkarhjälp måste anlitas. Ett vida allvarligare drama utspelades borta i Tegelbruket, varvid en ortsbo Niilo Rehn livsfarligt knivhöggs på fyra olika ställen: i benet, låret, bröstet o. ryggen. Hugget i ryggen var det farligaste, i det detsamma trängde fram ända till lungan. Mannen vårdas på stadens sjukhus och är hans tillstånd mycket betänkligt. En tredje knivhuggen inburades på söndagskvällen i polishäktet, därifrån han emellertid tog sig för att rymma. Rymlingen infångades av polisen, som emellertid klagar över, att publiken i stället för att verksamt bistå ordningsmakten iakttog en orubblig neytralitet vid rymningsförsöket. Ännu en fjärde knivhuggen kom samma kväll i polisens förvar, denna såsom den föregående. lindrigare sårad.

Rådstugan hade i går ett styvt arbete med att döma alla fyllerister. Icke mindre än 19 sådana fälldes till bötesstraff, det lägsta 150 mark, det högsta 600 mark.

Förläggning för asylsökande

Nu ska vi reda ut de virrigheter gällande den eventuella flyktingcentralen i Hangö som radio Vega Västnyland stod för i går. Stadsstyrelsen har i måndag följande information att ta ställning till:

Nylands TE-central meddelar i sitt brev som staden mottagit 18.2.2009 att uppskattningsvis cirka 6 000 personer kommer att ansöka om asyl i Finland under innevarande år, vilket innebär ett behov av tilläggsinkvartering i hela landet. TE-centralen föreslår att Hangö stad skulle grunda och upprätthålla en förläggning för asylsökanden. Centralen nämner två möjliga byggnader vilka skulle kunna komma i fråga som placeringsplats för förläggningen, den ena är den privatägda fd. staben (Mau-Mau) och det andra av staden ägda fd. åldringshemmet Ljungbo. I utrymmet skulle det vara ett krav på utrymme för 150 asylsökanden.

TE-centralen meddelar att de är redo att ingå ett avtal med Hangö stad, genom vilket man ersätter samtliga kostnader som förläggningen medför. Man meddelar att det behövs 15 arbetstagare för detta. Såvida staden inte är redo att administrera förläggningen men förhåller sig positivt till att grunda den, underhandlar TE-centralen med FRK i Helsingfors och Nylands distrikt om att grunda och upprätthålla förläggningen.

*****

Stadskansliet har begärt tekniska och miljöverkets, grundtrygghetsverkets och bildningsväsendets utlåtanden med anledning av TE-centralens brev.

Tekniska och miljöverket meddelar följande:

Utrymmen som staden äger.
De enda tänkbara av staden ägda utrymmena är Ljungbo och det sk. gamla Ljungbo bakom den föregående. Båda är i behov av omfattande grundrenovering. Användningen av byggnaderna har ändå länge varit, och torde ännu länge vara tomma, om inte ny användning hittas. Kostnaderna för att förhindra deras förfall är höga. Ur denna synvinkel skulle användningen av Ljungbo som en flyktingförläggning vara en ypperlig lösning. För Ljungbo får man i månadsskiftet mars-april såsom ett AKO-projekt en utredning över kostnaderna för en grundrenovering och vissa ställningstaganden för byggnadens användningsmöjligheter.

Mau Mau
En placering av verksamheten i försvarsmaktens fd. stab "Mau Mau" är i enlighet med gällande detaljplan. För att kunna ta i bruk utrymmena förutsätts ett bygglov för vilket räddningsverkets och hälsovårdsmyndighetens ställningstagande gällande ytrymmenas lämplighet skulle ha en central betydelse. Det troliga är att användningen av utrymmena för planerat ändamål kräver betydande reparationsåtgärder.

Grundtrygghetsverket meddelar att de förhåller sig positivt till grundandet av en förläggning för asylsökanden i Hangö. Grundtrygghetsverket anser ändå inte att det är endast en enskild kommuns uppgift att grunda och upprätthålla en förläggning. Härvidlag hänvisas till de de utredningar som gjordes vid beredning av Paras-lagen, då man strävade efter att definiera fördelning av uppgifterna mellan stat och kommun. Grundtrygghetsverket föreslår att grundare av förläggningen och ansvarig kan vara Västra Nylands invandrartjänst som skulle anställa tillräcklig personal och/eller skulle köpa de tjänster förläggningen behöver.

Bildningsväsendet meddelar att redan sedan början av 1990-talet har Hangö tagit kvotflyktingar till staden och som enda västnyländska kommun har Hangö gjort det schematiskt genom att ta en ny grupp vart tredje år. Flyktingförläggningen i vilken man skulle placera ca 150 flyktingar är mera problematisk. Hangö måste tillse skolgångsmöjligheten för samtliga i skolåldern som kan vara ca 40 - 50 till antalet om hela mängden flyktingar är såsom uppskattat. Staten betalar utbildningskostnaderna för det första året, men nuvarande uppehållstider i flyktingförläggningarna är längre och då måste de elever som befinner sig andra året i Hangö placeras i vanliga klasser. Eleverna ryms nog i klasserna men deras bristfälliga skolspråk föranleder tämligen mycket tilläggsarbete av vilket en stor de sker på stadens bekostnad. Då man samtidigt måste skära i bildningsväsendets utgifter kan man hamna i den situationen att undervisningen för invandrare föranleder utgiftsnedskärningar i annan undervisning.

Tf. stadsdirektören konstaterar att grundandet av en förläggning för flyktingar i Hangö och i flertal övriga kommuner grundar sig på lagen om främjande av invandrares integration (493/99), enligt vilken inrikesministeriet och TE-centralerna har en offentlig plikt att sörja för flyktingarnas och övriga invandrares placering i det finska samhället. Planer finns att grunda olika förläggningar i olika delar av landet. För tillfället har man erbjudit 17 kommuner nya förläggningar.

Enligt uppgift av tekniska och miljöverket blir renovering av Ljungbo väldigt kostsamt (skjortor?). Den allmänna opinionen är att staten inte har intresse av att bekosta den erforderliga omfattande grundrenoveringen. Att reservera Mau-Mau som föremål för statens invandrarpolitik gynnar inte stadens fastighetspolitiska, inte heller övriga allmänna intressen. Hänvisande till verkens utlåtanden är det inte heller realistiskt att tänka att de av staten utlovade kostnadsandelarna skulle täcka samtliga skyldigheter som ankommer staden vid placering av nya människor till Hangö. Högst sannolikt skulle specialarrangemang behövas inom socialverket, hälsovården och bildningssektorn. Som enda konkreta ekonomiska fördel skulle man kunna se de utlovade 15 arbetsplatserna. Enligt uppgifter i offentligheten (VN och radio Vega) skulle inrikesministeriet representant överinspektör Pyykkönen som besökte tidigare nämnda info, starkt ha ifrågasatt placeringsmöjligheterna av en förläggning i Hangö.

*****

Så de så och lycka till! Om någon är intresserad att läsa mera om detta ärende, saknummer 96 på måndagens stadsstyrelsemöte, finns den HÄR. Man kan ju hoppas att de ärade medlemmarna av vår stadsstyrelse har förnuftet med sig, då de lyssnar till allt skitprat, och gör ett beslut som gynnar staden som helhet.

Tf. stadsdirektören Halme uttalar sig

Hangö stad skall säga nej till en planerad flyktingcentral, det anser tf. stadsdirektör Jukka-Pekka Halme att stadsstyrelsen på måndag bör besluta. Han tycker att staden inte är redo att administerera en förläggning för asylsökande och att staden inte heller vill att någon annan administererar en flyktingcentral i Hangö.

Hangö kan ändå tänka sig en asylmottagning i tidigare åldringshemmet Ljungbo om bygganden grundrenoveras med statliga medel för flyktingcentralsbruk.

Detta enligt radio Vega Västnyland.

Jag förstår inte vad J-P menar med detta motstridiga yttrande, men kanske det kommer förtydliganden i något skede. Inte heller förstår jag varför tf stadsdirektören dikterar vad stadsstyrelsen ska besluta.

*****

Nåjonå, int vade J-P somva å sa sådä. De'va median. Uppgradering av fakta finns här.

Viaduktfrågan

Förbättrad säkerhet i trafiken har även tidigare varit på tapeten i vår stad, inte bar nu medd tnnlar och rondeller utan tidigare med broar och övergångar. I tidningen Hangö kan vi den 13 mars 1937 läsa om följande:

Viadukten.
Vid stadsstyrelsens sammanträde på onsdagen beslöts att anordna en folk- och fordonsräkning vid första övergången och på samma gång en statistik över de pauser i trafiken, som orsakas av vagnsväxlingen på övergången. Det sålunda hopbragta materialet är det sedan meningen att utnyttja vid den fortsatta handläggningen av frågan om ev. uppförande av en viadukt över första övergången.

Tavlan värd att vårda

Konservator Kaj Nylund från Pro Artibus kommer och berättar om att konservera och restaurera tavlor på Hangö museum söndagen 15.3. kl. 13.00.

Tavlan värd att vårda, är rubriken för konstkonservator Kaj Nylunds föredrag. Nylund har fått sin utbildning som konservator på Stockholms stadsmuseum och har arbetat i Valamo klosters konserveringsavdelning samt på Moderna museet. Sedan 1991 har han arbetat för Pro Artibus.

På Hangö museum finns en samling på fyra skeppstavlor utställda, vilka konservator Nylund konserverat.

Dags att möblera om gator igen

I en ny trafikutredning föreslås hur centrumtrafiken i Hangö kan bli säkrare. I utredningen finns det bland annat förslag på tunnlar för fotgängare och cyklister, som skall byggas under järnvägen.

Hangös tekniska direktör Sten Öhman säger till radio Vega Västnyland, att de största trafikförändringarna i den nya utredningen berör den tunga trafiken och trafikens förhållande till järnvägen. Han säger att de viktigaste förändringarna som borde göras är sådana som ser till att skolungdomarna skall kunna röra sig säkert i Hangö.

Övergångsstället vid Korsmansgatan, mellan Parkgatan och Kadermogatan, är ett av de farligaste övergångsställena i Hangö. Många skolungdomar rör sig där varje dag då de går till och från skolan, och därför finns det nu ett förslag på att bygga en tunnel under järnvägen på det stället.

Just den där korsningens farlighet har det debatterats så länge jag kan minnas, det vore verkligen på tiden att man gjorde någonting åt den. Ett annat problem är, stundvis, korsandet av esplanaden. På flera ställen.

Ett problem, säger Öhman, är att dessa projekt skulle kosta skjortan. Inga problem, säger jag, skjortor har vi gott om. Det är ekorrskinn som är dyra.